lördag 19 juni 2010

Jag struntar i svenska kungahuset.

Hovet kostar 115 miljoner kronor om året. Det låter kanske som jättemycket, men låt oss räkna lite på det.

I Sverige bor det 9 miljoner personer, grovt räknat. 115 miljoner kronor delat på 9 miljoner personer blir 12,77:-, om året.

Säg då, att vi skulle bygga skolor för pengarna? Det skulle, grovt räknat, kunna bli kanske sex skolor, bara byggkostnaden alltså. Ställ detta emot, att vi har 6000 skolor i Sverige. Vi hade alltså kunnat öka antalet skolbyggnader i sverige med en promille, för samma kostnad som vi lägger på kungen och hans koja.

Det här, känner jag, är en summa jag glatt kan avvara till Kungahuset och Co. De gör trots allt en hel del bra, med sina fonder och hittepån. (tänk bara allt spex Silivia gjort med skurt t.ex.).

Sen, visst, kungahuset är ett gäng miffon som inte ens kan svenska. Men so what? Folk är idioter. Det handlar inte om VEM som är kung, utan ATT vi har en kung. Visst, det finns folk som skulle kunna göra det bättre, helt säkert, men ALLT kring kungen handlar om efterblivna traditioner. Det kvittar om våran kung är ett miffo, han har ändå en hel stab med personer som ser till att han inte gör helt för korkade saker.

Att vi får ha kvar kungen och hans miffon och hela kompaniet med alla dess traditioner, med alla år utav seder som ligger bakom, för mindre än priset av en 50 centiliters PET-flaska med läsk, om ÅRET, är något som jag ändå, trots allt, känner att jag kan leva med.

Nu säger jag inte att jag älskar kungen, tvärtom. Jag hatar all hovrapportering i media. Jag spyr på deras bröllop, men ni måste inse, att det inte behöver vara antingen eller.
Det är inte så, att antingen har vi kungen och company i teven var dag, eller så avskaffar vi dem helt. Kungahuset ska helst vara som en reserverad magnatfamilj, där de åker runt på sina marker (som drottningen i The Queen). De ska finnas, inte synas.

Kort sagt; jag skiter i kungahuset. Låt dem hållas.