Ändå sker inte detta.
Pengar, vill jag tänka, är litegrand som energi, den kan inte förstöras, bara omvandlas till andra former.
Nu är detta inte helt sant, för man kan investera i saker som går sönder, eller som förlorar sitt värde direkt. Men vad omvandlas dessa företagsvinster till egentligen? Vart tar pengarna vägen?
Man pratar om de rika, som drar in enorma löner till allmänhetens förtret, men vad händer med deras pengar? Jag tror knappast de lägger dem på hög i en binge som Joakim Von Anka, sådan inställning hade inte gjort dem något vidare bra företagare från början...
Inom fysiken säger man att det finns energi av olika hög kvalitet. Energin går från hög kvalitet, dvs, energi som är lätt att använda eller omvandla till andra former, till låg kvalitet, exempelvis mycket utspridd värmeenergi, som är svår att göra något vettigt utav.
Jämför energin i ett batteri med energin i ett badkar fyllt med ljummet vatten. Batteriet innehåller inte tillräcklig energi för att värma ens hälften av badkaret till ljummen temperatur, ändå kan man göra betydligt mer med ett batteri, än ett badkar med ljummet vatten.
Samma tänk borde man kanske ha inom ekonomin. Visserligen vill man ofta investera i saker av principskäl, men helst bör man undersöka vilka investeringar som gör "pengar av hög kvalitet", det vill säga, värden som varar länge, som kan omvandlas till andra former, och som ger utrymme för nya, intressanta och utvecklande ekonomiska situationer.
Detta rimmar väl med våran miljöpolitik, det vill säga, man vill införa ett effektivt och hållbart system.
Jag är emot alla subventioner som leder till "falsk effektivitet", exempelvis de subventioner som leder till att vi överproducerar mat för att hela tiden ha "fulla hyllor".
Detta är en dålig ekonomisk investering eftersom det skapar produkter utan värde; limpan du köper är inte bara limpan du äter, utan du betalar även för den limpa som ligger längst bak i hyllan på butiken, men som aldrig säljs. Du betalar för servicen att "mötas av fulla hyllor", en falsk fasad av välfungerande, men som bygger på de sätt som vi uppfattar framgång, det vill säga direkt påtagligt, och kortsiktigt.
Menmen, klart man kan drömma och säga "såhär borde det vara". Verkligheten bryr sig inte om vad man tycker om den, den bara är.
Men min uppmaning i korta drag är; "låt oss göra en massa saker, saker som skapar jobb, jobb som producerar produkter, produkter som varar i värde; saker som är bra för oss nu, och som kommer vara bra för oss även i framtiden".
