Jimmiepimmie vill sätta folk i finkan, bra eller anus?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sd-attack-pa-oansvar-i-regeringen_6310102.svd

Nu har jag inte fått reda på tankebanorna bakom SD:s uttalande om att de vill höja fängelsestraffen, men ändå, here goes:

Varför har man fängelsestraff?

Som ett incitament till att inte begå brott?

Brott kan, lite grovt, delas in i två kategorier. Känslomässiga brott, som utförs i stundens hetta av uppjagade individer med en historia bakom sig av låg impulskontroll och antisocialt beteende. De är oförmögna att se konsekvenserna utav sina handlingar, och, även om de självklart måste hållas ansvariga för sina handlingar måste brottet ses i sitt sammanhang. Ett fängelsestraff kommer knappast att få den brottslingen att överge sin kriminella bana.

Som ett sätt att säkerställa att farliga individer hålls från samhället?

Kostnaden för att hålla en intern på Kumla är 3000 kronor om dygnet. Det motsvarar ca 1 miljon kronor om året. Är det värt det? Hur vet man när en person "slutar" vara farlig? Klart att vissa brottslingar, som våldsbrottslingar, pedofiler och personer med hög återfallsfrekvens bör hållas undan samhället. Men alla de som är kriminella på grund utav att de inte haft några lagliga alternativ i sitt liv, de som hellre vill leva hederligt?

Som ett sätt att omvända farliga individer till mer produktiva samhällsmedborgare?

Fängelse har, med rättvisa, anklagats för att vara kriminalitetsskolor, där mer erfarna interner lär upp och rekryterar nya till gängverksamhet. Fängelsestraff ställer individer utanför samhället och gör dem mindre kapabla att anpassa sig på ett produktivt sätt. Samma sak med böter. Nu säger jag inte att alla böter är verkanslösa, men en arbetslös narkoman som får en skuld på många tusen kommer knappast kunna betala av den, utan hamnar i en skuldsituation som hindrar dem från att styra upp sitt liv.

För att det är "rättvist" att kriminella ska få ett straff?

Både böter och fängelsestraff lär inte den kriminelle några som helst kunskaper eller färdigheter som får dem att vilja eller kunna ändra sin kriminella bana, tvärtom. Visst kan det "kännas" rättvist att låta dem sitta bakom lås och bom under några år, men vad gör de om de kommer tillbaks till samhället som elakare, slugare mer inbitna kriminella?

Gör ett tjugoårsstraff ett brott mindre lockande än ett tioårsstraff?

Båda är rätt abstrakta koncept, och en person i färd med att begå ett allvarligt våldsbrott funderar nog inte på det.

Jag menar självklart inte att man bör avskaffa vare sig fängelsestraff eller böter, men man måste känna till de svagheter som båda strafformerna dras med, samt att de är extremt ineffektiva för att avstyra en del brott.

Jag menar att straff bör inte vara baserade på vad som känns "rättvist" för de utsatta, utan vara baserade på vilka insatser som har störst chans att omvandla de kriminella till funktionella, produktiva medlemmar av samhället.

För individen är brott en personlig fråga, men för samhället är det en ekonomisk. Brott kostar enormt mycket tid, lidande och pengar för samhället, och precis som jag resonerat med vården i tidigare inlägg så måste man ibland strunta i vad som till ytan verkar "rättvist" och se på vad som är effektivast i att maximera antalet produktiva, välmående och välfungerande medlemmar utav samhället.

Det är bra om det är rättvist, men bättre om det blir gjort.

Ilskan var stor hos allmänheten i den mellanstora amerikanska staden. Orsaken var att nyheten om att ett antal hemlösa med missbruksproblem skulle, helt gratis, få lägenheter och social hjälp som gick ganska långt i att förse dem med allt de behöver, som mat och pengar till omkostnader.

En av de tillfrågade frågade sig, vad missbrukarna gjort för att förtjäna detta, när en ensamstående flerbarnsmamma som har tre jobb för att få pengarna att gå ihop inte får ett dugg från staten.

En bekant till mig själv var lika upprörd när han fått höra att papperslösa invandrare ska få utökade rättigheter till gratis vård i Sverige. Han sade något i stil med att det var orimligt att dessa ska fri vård medan Agda, 78, nekas ägg till sin frukost för att hennes pension är för dålig.

Vad man måste veta, för att förstå resonemanget bakom, är vad alternativkostnaderna är.

Alternativkostnaden är en ekonomisk term som står för precis vad det låter som; kostnaden att inte göra något.

Alternativkostnaden i första fallet är de kostnader som man åtar sig att betala, när hemlösa utsätts för olyckor på olika sätt. Det första exemplet handlade om att missbrukare skulle få gratis lägenheter och uppassning. Alternativkostnaden är kostnaden de akutbesök de kräver för att överleva.

Livet som hemlös är hårt, de använder ofta rusmedel som medför svåra skador på både nervsystem, lever, praktiskt taget hela kroppen. Lägg därtill de svåra frakturer som ofta blir följden när de faller på fyllan. I ett exempel beräknade man kostnaderna för en hemlös som ofta besökte akuten till följd av fallskador på fyllan. Han hette Murray.

Man beräknade att Murray kostade staten 1 miljon om året. Räknat i dollar.

Det hade alltså varit en stor besparing bara att anställa en sjuksköterska på heltid och lägga in honom på avdelning året runt, jämfört med årskostnaden han genererade för staten genom sina besök. Att ordna lägenhet och uppassning några gånger om dagen var rena fyndet i jämförelse.

Självklart måste man komma ihåg att människor är rationella på sitt egna vis, målet ska såklart vara att hjälpa de med kroniska problem, de som inte hjälps av de insatser man sätter in först. Får man mycket gratis genom att inte göra något så är det ett starkt incitament till att inte göra något. Man måste alltså ha en ganska hög tröskel innan man uppnår nivån då man är berättigad till sådana insatser.

I fallet med missbruksproblem kan man exempelvis ha en stegrande straffskala med högre straff, helst samhällsjänst eftersom böter eller fängelse har en negativ inverkan på individens ekonomiska framtid. (Det är svårt att styra upp sitt liv när man har stora skulder i form av böter, vilket är ett starkt incitament till att fortsätta med kriminalitet). Frånvaron från samhället vid fängelsevistelse hämmar individens anpassning till samhället. Även om det är bra att plocka personen bort från en dålig miljö så måste man se till att alternativet är bättre, och många kriminella vittnar om att fängelsevistelser är som "kriminalitetsskolor" där äldre, mer erfarna interner lär upp och rekryterar nya kriminella.

Detta, att det inte alltid är vad som är rättvist som är smartast för samhället, kan vara svårt att greppa. Högern gillar inte tanken på att ge saker åt de som inte förtjänar det, vänstern gillar inte den kalla, beräknande ekonomiska tankegångarna bakom.

Men, att inse och att acceptera att alternativkostnaden till många sociala problem ofta är enorma, kanske öppnar upp för smartare tänk kring sociala frågor.

Jag själv är av den åsikten att sociala investeringar ger hög avkastning, medan alternativkostnaderna är höga. Tanken att låta de i samhällets utkanter stå sitt kast och "inte få mer än vad de förtjänar" leder inte till ett bättre eller mer moraliskt samhälle, och är rent korkat ur ekonomisk synpunkt.

Att Grilla

Med en sol som snabbt går ner bakom hustaken sitter man där, gräsfläckar på benen och huttrar.

Mysigt, med en tiokronors IKEA-filt!

Maten är halvkass tillagad, allting man tar på är kladdigt av köttsaft och färdigförpackad marinad.

Ingen av måltidens beståndsdelar håller sig varm tills allting är klart, och med de usla engångsgrillar alla använder är det knappt någonting som är färdiglagat ändå.

Ens kläder luktar illa efteråt.

Det kommer gräs i maten.

Det fastnar gräs på kläderna.

Går inte ställa flaskor och glas, de bara faller omkull.

Jag ska aldrig mera grilla.

Jag vill inte.

Energi och information

Låt oss säga att vi vill simulera en atombomb. Inte bara våra fysikaliska förklaringsmodeller som skulle krävas för att simulera en atombomb, utan alla de lagar som styr varje partikel involverad i det som utgör en atombomb. Skulle detta då gå att göra, på samma tid som det tar för en atombomb att explodera, med mindre energi än vad som frigörs i en atombomb?

Dvs.Går det att simulera något komplext med något mindre komplext?

Instinkten säger: nej, det går inte. Det går inte att simulera ett avancerat system med ett mindre avancerat system. Information är starkt bundet till fysikens lagar och det system som vi vistas i, eftersom information "är" vårat system. Informationen är elektromagnetisk våg, en massa som förskjuter en annan, eller en elektrisk impuls som fortplantas mellan våra nervceller.

Skulle vi kunna vara en del utav en simulation? Nja, isåfall måste systemet som kör våran simulation vara större, eller åtminstone så är simulationen vi lever i betydligt långsammare än det system som kör oss. (Jfr att det går att rendera en högupplöst bild på en gammal dator, det tar bara längre tid).

Eller:

Det kommer alltid krävas fler moment för att simulera något, än det enda moment när det bara händer.

Tänker mig då, att vi kanske kan uppnå en slags datorkraftsingularitet, när datorkraften inte kan utvecklas mera, som uppnås när beräkningskraften i datorn närmar sig förmågan att beräkna något av samma komplexitet som den energi som krävs för att driva datorn utgör.

Om västvärldens sakteliga omstöpning av arabländerna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gripenplan-till-libyen_6048201.svd

Så var det dags för även Sverige att få prova flygflottiljen...

Sitter och funderar på hur opinionen mot staten förändrats i arabländerna. Läste i en artikel att de fungerat så bra som de gjort hittills på grund av det implicita kontraktet mellan staten och folket: "Folket får inget som helst inflytande, men staten ska se till att alla har jobb".

Vilket fungerade jättebra, iaf under 70- och till viss del 80-talen, då var arabländerna de snabbast växande länderna i världen. Inte konstigt att folk gick med på diktatorstyre då.

Under 90-och 00-talen avtog dock framgångarna för arabländerna, och arbetslösheten sköt i höjden, det implicita kontraktet tappade mark, eftersom att staten inte längre kunde förse sina invånare med arbetstillfällen och en fungerande välfärdsstat. Var arbetena tog vägen vet jag inte, hade varit intressant att veta!

Hursomhelst, många har ju sagt att invaderingen av Irak bara var rena oljespekulationer, men såhär i efterhand kan man se det som fröet som sådde idén om att en demokratisk reform var möjlig även i de hårt styrda diktatorländerna.

USA visade då, och än mer tydligt i fallet med Libyen, att oppositionen kommer att få militärt stöd i de fall staten sätter upp allt för starkt (läs: militärt) motstånd mot oppositionen.

Priset för de militära ingreppen från väst är högt: hundratals miljoner dollar har jag hört nämnas, en summa som säkerligen på kort sikt skulle kunna rädda långt fler liv i mer behövande länder än vad de gör i form av målsökande robotar som slår ut Ghadaffi-fordon.

Men jag tror västvärlden ser det som en investering som kommer ge avkastning; först och främst i form av olja, såklart. Men både Irak och Libyen har en hyffsad mängd intellektuella och infrastrukturella tillgångar som väntar på att utnyttjas på världsmarknaden, vilket är långt ifrån fallet från de mer fattiga områdena, där varje insats är blott ett litet steg av många innan insatserna kan göra skillnad.

Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen, jag har för dålig insikt i hur processen gått till, både i Irak och Libyen. Just a thought.

Gratisbio!

http://www.wired.com/techbiz/it/magazine/16-03/ff_free?currentPage=all

Läser den här artikeln och funderar på allvar hur många gäster man måste ha för att kunna köra gratis film på bio, med obligatorisk godis- eller popcorninköp på säg, 50 kronor, för att täcka kostnaderna.

Har för mig att filmbolagen tog minst 43% av biljettintäkterna eller så, med en minsta summa på, ptja, 30:- per besökare. Men det skulle säkert gå att omförhandla om deras intäkter steg.

Gratis är ju gott, även om det är förpackat i en dyr förpackning av popcorn. Gratis har en tendens att göra oss mindre kräsna med det vi ser. Kanske skulle biograferna kunna ta betalt enbart för de nyaste och mest hypade filmerna, och då inte särskilt mycket betalt?

I kombination med att det blir billigare och billigare att visa film med den digitala tekniken, skulle det öppna upp en mycket större marknad för mindre hajpade filmer, kulturfilmer med smal publik etc. Folk skulle gå på vinst och förlust (iallafall de som har tid, i vårat stressade samhälle har vi kanske inte råd att sitta igenom en halv film som vi inte med någorlunda säkerhet vet kommer vara åtminstone hyffsad).

Ett möjligt problem är väl att man skulle locka till sig folk som var mindre intresserade av filmupplevelsen, att det skulle bli ganska stökigt... Men man kunde kanske kombinera det med något slags medlemsskapssystem, där man är tvungen att hålla rent efter sig, eller betala en medlemsavgift som avskräcker från oseriöst "användande av tjänsten".

Undrar hur det hade påverkat kvalitén på filmer. Det hade säkerligen minskat behovet av reklam. Om vilken bio kan köra vilken film som helst, skulle word-by-mouth-metoden kunna hajpa riktigt smala småbudgetfilmer. Biograferna hade inte behövt förutse vilka filmer som skulle visas månader i förväg, utan med exempelvis nättjänster erbjuda de filmer som efterfrågas mest. Det skulle också öka intresset för gamla filmer (grupper kunde gå ihop om gamla filmer som de vill se på nytt!).

Värdet av det vi inte gör

När jag läser Scott Adams blog påminns jag om en tankegång som jag också ofta haft; värdet av det vi inte gör. Alla våra val kostar pengar. Vissa val kostar mer eller mindre pengar, och ofta betalar vi ett högt pris för en valfrihet som i majoriteten av fallen inte efterfrågas.

Scott Adams drar exempel på hur mycket resurser som hade sparats på att övervaka allting (pengar som vi också skulle sparat) eftersom man då skulle kunna undvika brott, man skulle aldrig glömma bort var man lade saker, olyckor kunde undvikas etc.

Kostnaden för att implementera ett sådant big-brothersystem hade varit otroligt låg i jämförelse med vad man hade sparat, speciellt nu när tekniken är tillräckligt billig.

Dock kommer det inte vara staten som inför detta, vi kommer frivilligt avsäga vårat privatliv för de kostnads- och besvärslättnader det medför. Redan nu har vi lagt ut mycket av vårat privatliv för allmänhetens beskådan (genom sociala nätverk) på grunden av att det är bekvämt.

På samma vis kommer vi offra andra privata områden i besparingssyfte, ett exempel Scott tar upp är hur försäkringsbolag i USA redan nu kan erbjuda upp till 30% lägre trafikförsäkring om man låter installera GPS i bilen som loggar bilens trafikmönster.

Tanken är att man lättare ska kunna bevisa om bilen befann sig i ett riskområde eller gjorde en riskfull manöver då en olycka inträffar.

Det är inte svårt att se hur liknande kostnadsnedskärningar kan dyka upp i andra områden.

Säg att din livsförsäkring blir billigare om du loggar att du varit på gymmet tre gånger i veckan, eller att du går med på test för alkohol, nikotin eller narkotika en gång varje vecka.

Låt säga att det sänkte kostnaden, även om du är brukare, bara för att försäkringsbolaget får bättre underlag att gå på, skulle de inte vara värt att ge upp sitt privatliv inom det området? speciellt när man börjar tänka på hur sällan man utnyttjar det faktum att man har frihet att välja att dela med sig av den informationen?

Faktum är ju att vi redan nu betalar för alla dessa saker, indirekt. Försäkringskostnader bygger ju på de kostnader försäkringsbolaget måste täcka för att vara vinstdrivande, och till dessa kostnader kommer de utgifter de får från personer som behöver täckning av försäkringen.

Jag vet inte själv om jag skulle vilja bo i ett extremövervakningssamhälle, men jag kan definitivt se hur det skulle göra mycket väldigt billigare.

Värdet av allt

Jag läser Scott Adams (mannen bakom Dilbert) blogg om en gammal seriestripp han skrev 1998 och därmed myntade begreppet "confusopoly". I korta drag förutspådde han att när tröskeln blivit tillräckligt låg för vem som helst att starta företag kommer det också bli extremt olönsamt att driva företag, eftersom konkurrensen kommer vara enormt hög.

För att vinna marknadsandelar kommer man istället behöva förvirra sina kunder med konstiga betalningsplaner för att få dem att tro att de köper något billigt.

(Tips: Ju mer tid det tar för dig att sätta in dig i betalningsplanen, desto mindre chans är det att du kommer spara pengar).

Läste en annan blogg där författaren radar upp brancher där detta redan skett:

- Försäkring

- Bostadslån

- Telefoni

- Finansiella tjänster

- Elmarknaden.

(länk)

http://riskman.typepad.com/perilocity/2008/12/confusopoly-or-scott-adams-prophet-of-finance.html

Just elmarknaden måste varit väldigt lyckad med tanke på svenska elbolags extremt höga vinstmarginaler på sistone.

Men frågan är; vad händer sedan?

När vem som helst kan göra vad som helst, vem kommer göra vad, och varför?

Jag vill inte leva i ett förvirringsmonopol, kanske därför jag är så besatt av tanken av att kunna göra allt själv, på så vis kan jag alltid värdera en produkt eller en tjänst mot måttstocken "mig själv"; skulle jag kunna åstadkomma samma resultat billigare eller enklare?

Lustigt nog så har det i de flesta fall mest fått mig att inse värdet i att få andra att göra saker åt en.

Kom på ett tidigt förvirringsmonopol; konstvärlden.

Typ sedan Marcel Duchamp och hans uppmaning att allting är konst har konst gått från hantverk till marknadsföringsknep (där Banksy nog är världsetta, eller Damien Hirst, som inte tillverkar saker själv ens).

Värdet av energi

En grej som jag inte tror är uppenbar för särskilt många, -det var sannerligen inte uppenbart för mig-, är hur viktig energi är för ekonomin.

Utan energi får man inget. Råvaror kräver energi för att bli produkter, detta gäller i alla led. Det finns ingen produkt som är värd något om det inte gått åt energi till att bilda.

(Nej, inte ens luft, syret vi andas kommer från koldioxid som omsatts av växter i deras cellandning. Energin som går åt att ombilda koldioxid till syre och kol kommer från solen och fotosyntesen).

Tillgång och effektivt utnyttjande av energi är vad vi kräver för att driva oss själva, från molekylär till samhällelig nivå.

Grundlurad!

Det här är ett tråkigt diagram:
Citerar från svenskt näringslivs hemsida
"Sedan 1970 har arbetarnas genomsnittliga löner ökat med över 1 000 procent och till följd av högre kostnadsökningar i lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter har arbetskraftskostnaderna ökat med 1 250 procent. Reallönen har under samma period bara ökat med 54 procent. Under vissa perioder har reallönen till och med minskat. Sedan 1994 har reallöneutvecklingen varit god, sammantaget har den ökat med 34 procent (räknat på totalstatistik)."

från wikipedia: Reallön, lön uttryckt i den mängd varor och tjänster man kan köpa för den, dvs justerat för inflation. Om den nominella lönen ökar med 10% och vi samtidigt har en inflation på 6%, kommer reallönen att öka med ca 4%.

Jag har tänkt på det här tidigare: vi rationaliserar bort oss själva! Utan konsumenter finns ingen marknad. Högre löner nu!

Mer att läsa:
"Your Incredible Sinking Paycheck":
http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,2050019,00.html

"The crisis of middle-class America"
http://www.ft.com/cms/s/2/1a8a5cb2-9ab2-11df-87e6-00144feab49a.html#axzz1FLIoJpYa

http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=14931

Studieteknik

Ibland är det svårt att komma igång att studera, man vet inte hur man ska sålla, eller hur man ska avgöra vad som är viktigt eller inte. Jag funderade lite på det, och kom på att den här metoden måste vara bäst:

"Fraktalmetoden" - ett namn jag hittade på nu, jag tycker namnet passar eftersom metoden går ut på att ständigt fylla ut tomrummen mellan de mest framträdande punkterna, litegrand som hur en fraktal ter sig!

Tanken är alltså, att ständigt gå från övergripande till mer detaljerat, utan att snöa in på detaljer försen man har täckt hela ämnet på den organisatoriska nivån man är på. Dvs, börja inte skriva detaljer om något försen du skrivit alla rubriker på alla områden du ska känna till.

Lägg inte heller för lång tid på något moment, inget moment ska ta längre än 5-10 minuter att skriva. Tar det mer tid så har du snöat in dig för mycket på detaljer.

Fördelen med den här metoden är att du ständigt automatiskt skapar egna målsättningar med dina studier (dvs. att man ska fylla i alla rubriker/korta förklaringar på hela den organisatoriska nivån man är på), dessutom har du alltid med dig maximal översikt över kursen i sin helhet. Alltså, om du skulle behöva sluta studera tidigare än du tänkt dig så har du iallafall med dig maximal kunskap om vad kursen handlade om, i stora drag.

Så, exempel på organisatoriska nivåer för en kurs efter stigande detaljomfattning kan vara:

Teman

- Hitta på egna/sammanfatta rubriker

Rubriker

- Kan vara rubriker från boken eller målbeskrivningen

Underrubriker

- De områden som tas upp under rubriken

Begrepp

- De begrepp som tas upp under varje område

Formler/förklaringar/fackutryck

- Förklarar begreppen

Anekdoter

- Hjälper dig att minnas genom association (det är så vi lär oss, genom att associera saker till varandra!)

Hur mycket man inte minns

Pratade med J häromdagen om hennes far, som är i Indien för tillfället. Kom då att tänka på när jag själv var i Goa, typ vinter 2007. Det var trevligt, men sjuk som jag var, i min CFS/borrelia/vaddetnuänvar så kunde jag inte riktigt njuta fullt ut.

Speciellt ett minne, när vi var i ett vadställe i en å med kristallklart vatten långt ute i djungeln, där vi badandes fick hjälpa till att tvätta elefanterna som hölls på det turistiga djungelcampet där vi bodde.

Bland oss hade vi bland annat Helge Skoog, som med vad vi förstod var hans familj, också spenderade sin semester där på det där turistcampet i djungeln. Inte för att jag visste vem han var då, men pappsen och hans respektive påpekade det ivrigt när vi satt och åt.

Lite kul ändå, att ovetandes ha tvättat elefanter i Goa tillsammans med Helge Skoog?

Speciellt nu när man slaviskt följer hans crazy antics i Halv åtta hos mig på fyran.

Det är lätt att att glömma saker, pratade med en bekant idag om allt dumt man gjorde som tonåring, och jag var verkligen tvungen att anstränga mig för att minnas alla galna fester och dumma idéer man haft för sig. Nu känns det väldigt avlägset. Kanske är det tur det, som ett tecken på att man utvecklas. Men det är för lätt att glömma vad man gjort, hur man utvecklats, jag fick ju anstränga mig för att dra mig indienhändelserna till minnes! Måste börja skriva ner mer vad jag gör.

Den enes rättighet

Den enes rättighet är den andres skyldighet. Något som kan vara värt att komma ihåg innan man utfärdar rättigheter fram och tillbaka...

Ekonomi igen dåråva...

Jag avskyr tre industrier av rent principiella skäl, gemensamt för dessa är att de inte skapar värde, utan bara flyttar omkring det;

1: Reklamindustrin

Reklamindustrin skapar inget värde. Visserligen krävs det viss insats för att visa användbarheten i en produkt, men den mesta reklamen går bara ut på att få ett mentalt fotfäste för en produkt, så vi väljer den över en annan. I processen går en massa pengar åt till att skapa en opinion.

2:Lottoindustrin

Lotterier flyttar bara pengar fram och tillbaka, i processen går det åt pengar till marknadsföring, flådiga casinos eller bara ren tillverkning av lotterna. När jag kollar på trisskrapet varje morgon slås jag av hur primitivt det är. Hur fånig programledaren är när han står där och ställer tafatta frågor till den "lycklige". Nu är det inte så att jag aldrig köper lotter liksom, jag förstår spänningen som ligger bakom när man köper en lott (jag gör det säkert en gång i månaden). Men å andra sidan, så förstår jag också tjusningen med alkohol, eller tjusningen med heroin. Det betyder inte att jag tycker att de sakerna är okej för det. Sakerna är dåliga för oss som samhälle just för att de är så lockande för den enskilde personen.

3: Alkohol- och tobaksindustrin.

Det säger sig självt, skulle man beskatta alkoholen efter vad den kostar samhället skulle en flaska vodka kosta 750 spänn istället för 250. Visserligen kan man argumentera att viss alkoholkonsumtion bidrar till ett samhälles kultur, tänk er böljande skotska höglandet och whisky, eller mikrobryggerier i Danmark... Men som med allt gäller det vid måttligt bruk, man kan knappast kalla det som försiggår på gator och torg, hemma i tonårsrum eller parkbänkar för kultur. Eller jo, kan man väl. Men det är kultur att slå sönder en tunnelbanevagn också, liksom.

Klart jag förstår hur alla de här industrierna har sina värden, jag menar, dissar man de här kan man såklart också dissa konstmarknaden, eller filmindustrin, massa saker som inte ger "beständiga värden" på samma sätt som exempelvis ett hus ger. Men poängen är att dessa ska göras med måtta.

Prostaglandiner...

Föga oväntat ser man koppling mellan omega-6-intag och inflammativa sjukdomar:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/omega-6-bakom-svar-tarmsjukdom_3293587.svd

Tror att om man skulle kolla på sambandet även inom andra inflammatoriska sjukdomar så skulle kopplingen vara ännu mer uppenbar. Ett exempel på ett inflammatoriskt sjukdomstillstånd är arteroskleros, som man har sett kan förvärras av intag av rött kött.

Rött kött innehåller arachidonic acid, en omega-6-fettsyra som i kroppen omvandlas till proinflammatoriska prostaglandiner.

Dagens kost innehåller 20 ggr så mycket omega-6 som vi behöver, vilket förskjuter balansen mellan pro- och antiinflammatoriska prostaglandiner. Man kan balansera upp detta, genom att äta mer omega-3, vilket metaboliseras till antiinflammatoriska prostaglandiner.

I krisens spår kommer TV11

Såg för länge sedan, innan ekonomiska krisen, att någon förutsåg att ekonomikrisen skulle se annorlunda ut än tidigare kriser. Vi har kommit att förvänta oss en viss levnadsstandard, ett visst socialt stöd. Så istället för köer till soppköken, förutsåg de att våran generation arbetslösa (främst de unga, utan erfarenhet) spenderar sin tid hemma framför TV:n.

Att så många stannar hemma, arbetslösa, kan vara en av de stora anledningarna att tvkanaler som tv6 och nu tv11 funnit sin publik. Iallafall om man ser lite krasst på det, jag hoppas det inte är så.

En annan kul grej är hur vägglöss och skabb spridit sig på sistone, hade aldrig hört talas om det tidigare, men en folkhälsoexpert kommenterade det med att folk stannar hemma mera, i obäddade sängar, ofta flera personer i sängen medan de kollar på tv flera timmar åt gången. Skabbigt!