Högre lön

Läste idag att i fjol gjorde de stora börsnoterade företagen en vinst på ca 500 miljarder kronor, slår man ut det per anställd blir det 100.000 kronor. Visserligen återinvesteras en del, men vi ser ändå att det finns utrymme för en hel del löneförhandlingar från de anställdas sida.

Ändå sker inte detta.

Pengar, vill jag tänka, är litegrand som energi, den kan inte förstöras, bara omvandlas till andra former.

Nu är detta inte helt sant, för man kan investera i saker som går sönder, eller som förlorar sitt värde direkt. Men vad omvandlas dessa företagsvinster till egentligen? Vart tar pengarna vägen?

Man pratar om de rika, som drar in enorma löner till allmänhetens förtret, men vad händer med deras pengar? Jag tror knappast de lägger dem på hög i en binge som Joakim Von Anka, sådan inställning hade inte gjort dem något vidare bra företagare från början...

Inom fysiken säger man att det finns energi av olika hög kvalitet. Energin går från hög kvalitet, dvs, energi som är lätt att använda eller omvandla till andra former, till låg kvalitet, exempelvis mycket utspridd värmeenergi, som är svår att göra något vettigt utav.

Jämför energin i ett batteri med energin i ett badkar fyllt med ljummet vatten. Batteriet innehåller inte tillräcklig energi för att värma ens hälften av badkaret till ljummen temperatur, ändå kan man göra betydligt mer med ett batteri, än ett badkar med ljummet vatten.

Samma tänk borde man kanske ha inom ekonomin. Visserligen vill man ofta investera i saker av principskäl, men helst bör man undersöka vilka investeringar som gör "pengar av hög kvalitet", det vill säga, värden som varar länge, som kan omvandlas till andra former, och som ger utrymme för nya, intressanta och utvecklande ekonomiska situationer.

Detta rimmar väl med våran miljöpolitik, det vill säga, man vill införa ett effektivt och hållbart system.

Jag är emot alla subventioner som leder till "falsk effektivitet", exempelvis de subventioner som leder till att vi överproducerar mat för att hela tiden ha "fulla hyllor".

Detta är en dålig ekonomisk investering eftersom det skapar produkter utan värde; limpan du köper är inte bara limpan du äter, utan du betalar även för den limpa som ligger längst bak i hyllan på butiken, men som aldrig säljs. Du betalar för servicen att "mötas av fulla hyllor", en falsk fasad av välfungerande, men som bygger på de sätt som vi uppfattar framgång, det vill säga direkt påtagligt, och kortsiktigt.

Menmen, klart man kan drömma och säga "såhär borde det vara". Verkligheten bryr sig inte om vad man tycker om den, den bara är.

Men min uppmaning i korta drag är; "låt oss göra en massa saker, saker som skapar jobb, jobb som producerar produkter, produkter som varar i värde; saker som är bra för oss nu, och som kommer vara bra för oss även i framtiden".

Compact Living

Jag och J letar fortfarande efter en gemensam lägenhet, månaderna i hennes korridorsrum på 19 kvadrat har iallafall gjort mig mer bekväm med att bo nära inpå varandra, så istället för en tvåa kan jag nu tänka mig en etta, kanske så liten som på 27 kvadrat!

Det viktigaste, som vi vet efter hennes gamla lägenhet i sala backe, är att det finns ett bra kök. Högt i tak är väl också ett stort plus.

Har tänkt på det en hel del idag, och funderat över hur man skulle kunna möblera för att få plats med allt. Tror det har mycket att göra med att se till att det är tillräckligt ljust, mörka rum känns små! Sedan måste man utnyttja väggyta. Allra viktigast tror jag dock är att man är bra på att hålla ordning, en liten lägenhet blir stökig hur fort som helst! Samtidigt går det inte att plocka fram hur mycket som helst, så det är alltid ganska lätt att plocka undan och städa.

Sängen kan man höja upp, även fast det inte är superhögt i tak. Vanligtvis brukar folk sätta ett bord under och använda som arbetsplats, eftersom man inte behöver så högt i tak ovanför sig när man sitter ner. Det tycker jag dock är dumt, blir mörkt och tråkigt och vem vill sitta och arbeta på det viset? Då hade jag istället ställt in ett antal sådana där klädhängare på hjul, liknande de här http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/16684783

De är inte bredare än sängen, och man får plats med 3-4 stycken under en säng, beroende på hur man hängt upp sängen. På så vis får man massa garderobsyta, och kan dessutom kasta ut de annars ganska omständliga och skrymmande garderober som normalt brukar finnas i lägenheter.

En annan cool grej, om man inte sätter upp bokhyllor överallt, är att skruva fast låga bokhyllor längs med väggarna i hela taket. Om man lämnar lite utrymme mellan hyllans övre del och väggen kan man lägga en ljusslinga där som borde ge rätt schysst ljus i rummet utan att blända.

Har försökt hitta bra exempel på compact living, men det är dåligt, eller så får man leta bättre. Finns typ inga bra svenska bloggar, danska 50 Kvadrat var rätt bra, svenska Kvadratsmart var väl hyffsad också, men jag tycker ändå det fattas riktiga praktiska exempel på saker man kan göra. På det svenska communityt Styleroom.se hade några användare postat bilder på sina versioner av compact living, som ibland kunde vara riktigt skrattretande, även om det fanns ljusglimtar där också.

Kanske är det så att folk som är bra på compact living helt enkelt inte har tid att visa upp sina lösningar på nätet?

Det här inlägget är egentligen värdelöst utan bilder, men jag orkar inte, bwahaha

Verktygslåda

Vad har du i din verktygslåda? Nu menar jag inte att du ska gå ut i garaget och kolla. Jag syftar på, de verktyg som du har i din ägo, de kunskaper och kontakter du kan utnyttja för att uppnå dina mål.

Jag satt och tittade på ännu en av de DIY-videos och guider jag brukade läsa, och jag insåg att jag egentligen bara samlade "verktyg". Ett "verktyg" kan vara att man kan laga en tvåtaktsmotor, ett annat är att man vet hur man uppför sig på en nobelmiddag, eller att man känner någon som känner en potentiell arbetsgivare.

Olika verktyg har olika beskaffenheter. Som en socialit kanske du inte besitter många konkreta verktyg eller kunskaper, men du har ett enormt kontaktnät som du kan utnyttja för att uppnå dina mål.

Att skaffa sig en bred "verktygslåda" kräver tid och engagemang, något som inte alla har. Jag är sugen på att säga att den som har bredast verktygslåda är den som det går bäst för. Men när jag tänker på exempel framgångsrika människor så ser jag att de egentligen bara har en väldigt snävt inriktad verktygslåda, plus eventuellt några verktyg som "sinne för affärer" och "förmågan att delegera".

Detta är inte så konstigt, det tar tid att göra något av någon högre kvalité. Så om inte bredden på verktyg skiljer framgångsrika människor från de mindre framgångsrika, så måste det vara kvalitén?

Att jag tänker på det här, är att jag ofta är mer intresserad av att lära mig hur man gör saker, än att faktiskt göra dem. Istället för att samla erfarenheter samlar jag möjligheter. Istället för att bygga en karriär, samlar jag arbetsplatser jag skulle kunna jobba på. Jag har klagat över det innan, men det är klart frustrerande.

Jobba tills man fyller 69...

Regeringen vill utöka rätten att få jobba kvar från 67 till 69 år. Och jag ser ingen anledning till att man inte skulle göra det. Pensionsåldern sattes när medellivslängden var kortare, vi ska alltså idag leva längre på våra pensionspengar än tidigare.

Kombinera detta med att löneutvecklingen är sämre, så ser vi en farligt ökad mängd arbetslösa som ska dela på betydligt mindre pengar än tidigare.

Löneminskning är dumt såklart, men kan vara viktigt för att förhindra inflation, dvs. att företag upptäcker att vi har råd med mer och därmed höjer priserna på allt, men det som har skett istället är att man tvingar fram onaturligt låga priser på allt, för att matcha löneläget.

Detta har gett oss bland annat en sjuk jordbruksmarknad med helt störda embargon och subventioner som inte bara gett oss sämre mat utan också hindrar andra nationer utanför ekonomiska gemenskaperna att skapa sig en ekonomisk ställning (som givetvis börjar med jordbruk, svårt att skapa industrier när det inte ens finns vägar, än mindre kontrollerande organ för att se till att industrierna sköts snyggt).

Vi står dessutom inför stora omställningar när det kommer till att förändra våra liv till grönare mer miljövänliga alternativ. Många av dessa förändringar är kostsamma, och så länge vi har en låg köpkraft kommer våra möjligheter att betala för dessa förändringar vara låga.

Inte bara på ett mikroekonomiskt plan leder det till problem, även makroekonomiskt. När vi inte har någon köpkraft kan inte företag investera i nya, till en början kostsamma tekniker och produkter, vilket leder till minskat antal jobb.

Visst ska man undvika inflation, men utan jobb finns ingen lön, och utan lön finns inga konsumenter! Vi kan inte fortsätta hålla på med lån som konsumenter tvingas göra idag, eftersom det urholkar det faktiska värdet av saker, och försätter folk i en beroendeställning som är farlig för hela samhället.

Lönehöjningen är dessutom en viktig led i jämlikhetsutvecklingen, eftersom det kräver resurser för ofördelade grupper att kämpa för sin ställning, så kan de inte jobba mot jämlikhet när de kämpar för att få vardagen att gå ihop.

Nej jag kan inte mycket om ekonomi och politik, så det är kanske därför dessa idéer verkar så självklara för mig. Därför vill jag gärna veta motargument mot vad jag skriver, så jag vet varför det ser ut som det gör idag.

Fredsincitament

Kollade idag på ett TED-talk om våld, hur våld mellan personer, med ett undantag för en kort period efter 60-talet, minskat drastiskt under hela vår historia. Trots att många romantiserar stam/nomadlivet som harmoniskt så tyder all historisk forskning på det motsatta, att det var en mycket brutal period.

Mycket av våldet byggde på två orsaker:

1: I en anarki kan vem som helst anfalla vem som helst, och av fruktan över att anfallas först så gör just många det, de anfallet först. Speciellt i vetskapen om att andra kan göra på samma sätt.

2: Som en utveckling av punkt 1; kommer man med hot om vedergällning för att förhindra sig. För att hotet inte ska vara tomt måste man då hämnas varje brott man utsätts för, vilket leder till en ömsesidig våldsspiral a la Sopranos eller vilken släktfejd som helst.

Tror TED-föreläsaren sa att det var Hobbes som föreslog att det krävdes en övervakande makt som såg till att bestraffa allt kriminellt beteende, och på så vis ta bort incitamentet att anfalla något annan, eftersom bestraffningen skulle vara långt större än den möjliga vinst som anfallaren skulle kunna få.

Dock glömmer man bort att det finns alltid möjligheten att komma undan, och har man väldigt lite är det en risk man är villig att ta. Historiskt sett har våld alltid uppmuntrats av att de inblandade har väldigt litet att förlora, eller lågt värde. Om människor är "billiga" kan man lätt skicka in ett hundratusental i krig och förlora dem.

Genom att höja människovärdet blir personer mycket mer måna om sig själva, vilket tar bort incitamentet att utsätta sig själva för någon sorts risk.

Det är här jämlikhet kommer in, personer som båda har ett mycket bra liv, välställt och väl fungerande, kommer inte vara lika benägna att utsätta sig själva för risken om bestraffning eller vedergällning genom att anfalla någon annan. Om man därtill lägger att båda parter har ekonomiskt intresse av varandra, minskar anfallsincitamentet ytterligare.

Piratsituationen i Somalien är ett bra exempel. Somalier längs kusten levde på fiske, men när regeringen bröt ihop kunde inte kustbevakningen längre hålla borta andra, större fiskefirmor som levde på tjuvfiske. Deras inkomst försvann, och de behandlades illa och t.om. anfölls utav de andra fiskefirmorna. Läget förvärrades av att många fartyg dumpade kemikalier i det okontrollerade området, som gjorde fiskarna och befolkningen sjuka.

Här har man effektivt skalat bort incitamenten att bedriva fredligt fiske (trakasserier, inga fiskar kvar) och att inte anfalla båtar (kontrollerande stat, rädsla för bestraffning, värdering av eget liv).

Kopplar man ihop punkterna är det otroligt svårt att se att sjöröveriet inte har större omfattning!

Ett annat intressant exempel är nedgången i kriminalitet under 90-talet, vilket man kunde koppla till friare lagstiftning kring abort som trädde i kraft på 70-talet. De som begick flest aborter var de ensamstående kvinnor, unga, med dåligt socialt skyddsnät och låg inkomst.

Dessa var de kvinnor som hade sämst möjligheter att uppfostra sina barn, vilket de ofta var medvetna om. Genom att göra det enklare att begå abort gjorde man så att dessa kvinnor inte behövde uppfostra barn i problemsituationer, något som annars bidrar till sociopati och kriminalitet längre fram i livet för dessa barn. Det kan låta hemskt, men genom att införa abort kunde man höja människovärdet, eftersom att färre barn tvingades växa upp oälskade i dåliga miljöer.

Climategate...

Har kikat lite på det här med climategate idag, den s.k. kontroversen kring klimatforskaren Phil Jones på University of East Anglia som enligt skeptiker till global uppvärmning valt att dölja och förringa data som motsäger den forskning som pekar på en ökande medeltemperatur på jorden.

Upptäckten gav ju "klimatskeptikerna" mycket vatten på kvarn, men vad jag förstått skiljer sig inte andra forskningsgruppers data från de som Phil Jones och hans grupp tagit fram.

Vad som däremot är urbota dumt, är hur frågan om global utveckling, och ohållbarheten i att använda olja och kol för energi, på så vis grundlöst förringats, och att detta har skett på bekostnad utav den växande marknad som utgörs utav företag inom grön energi.

Jag har fått intrycket av att det finns företag som jobbar med olja som motarbetar de växande företag som arbetar med grön energi eftersom dessa kan utgöra hot som konkurrenter. Samtidigt vägrar dessa företag att växa och utvecklas. Istället för att bli ett företag som sysslar med energilösningar, oavsett dess natur, blir de företag som sysslar med fossila bränslen. Oförmågan att hantera frågan om oljans begränsade tillgång gör att de bygger en fälla för sig själva, som kommer att falla så fort oljan börjar sina.

Kanske är det en del av den "sjukligt positiva attityd" i USA som också skapade bostadskrisen som ligger bakom. "Om man bara tror tillräckligt starkt, så blir det så".

Barbara Ehrenreich säger det bra:

http://www.youtube.com/watch?v=u5um8QWWRvo&feature=channel

Dumt med jobb va...

Maskinisten says:
Förstår lite retoriken kring "Det ska löna sig att arbeta" kommer ifrån.
Tjänar ju en halv (låg och skattat iofs) månadslön på att bara sitta på rumpan.
[...]
Robin says:
Jo, jag tror att det har blivit lite polariserat i arbetsmarknadssverige
Robin says:
Det är svårt att få jobb, endast de mest ambitiösa får jobb
Robin says:
De flesta pallar inte av den konkurrensen, och ger då hellre upp totalt, eftersom de kommer "klara sig ändå på socbidrag"
Maskinisten says:
Yah.
Alltså, jag kompå migsjälv med att tänka "Shit, 5,6k i månaden for free? Kanske inte behöver jobb ändå..."
Maskinisten says:
Trots att jag alltid (och fortfarande) haft inställningen att socialbidrag inte är helt okej.

Maskinisten says:
Lite grand samma sak som det du länkade på FB om sveriges HDI.
Hurfan ska sverige stå emot tex Indien?
Maskinisten says:
Här är det typ, "Uuäähh, jag har 5 sidor att läsa i läxa tills imorgon" och i Indien så är det typ "Om jag inte läser den här boken tills imorgon så blir jag kickad från plugget och någon som är mer motiverad tar min plats.
Maskinisten says:
Får man tex en plats på universitet där -så pluggar man-.


Har pratat massa om jobb och ekonomipolitik med alla idag känns det som. Ska man ha så generöst med inkomstersättning som Sverige, behöver man nog fler dum-jobb som vem som helst kan ta, så det finns en låg instegsnivå på arbetsmarknaden. Annars blir det ju som i ovanstående exempel.

Man kan liksom inte både ta bort piskan och moroten, för då står åsnan still.

Rikare men inte gladare

Den stora ökningen i ekonomisk välstånd hos många I-länder åtföljs av en nedgång i psykisk hälsa. En allt mer komplicerad levnadsmiljö kräver allt mer komplicerade taktiker av oss för att behålla en sund inställning till livet.

Fastän utvecklingen inom nästan alla områden, från hälsa till utbildning, har gått framåt, så har området personlig utveckling stått nästan still. Inget eller få initiativ tas från staten att öka våra förmågor att hantera personliga kriser och problem. Detta trots att all forskning pekar på att faktorer som självdisciplin, positiv livssyn och effektiva interpersonella problemhanteringstekniker är långt viktigare än akademisk bildning eller ekonomiska tillgångar för att nå personlig och yrkesmässig framgång.

Faktorer som dåligt självförtroende och negativ livssyn har också ett stort inflytande på akademisk förmåga, speciellt i de tidiga skolåren. Under denna period är också individer som mest beroende av andra (familj, släkt) för att lära sig interpersonella kunskaper och hanteringssätt, eftersom de inte har erfarenheten eller kunskapen att veta "att man kan tänka/göra på annat sätt". Här skulle skolan kunna spela en viktig roll att hjälpa utsatta individer som inte annars skulle lära sig interpersonella hanteringssätt, eller som skulle ta till problemhanteringssätt som är skadliga för dem själva (missbruk och likande).

På så sätt kan ett förhållandevis lättlöst problem (bristande interpersonell förmåga) leda till årtionden av lidande. Det pratas ofta om tidiga insatser inom det sociala, men ges inga konkreta exempel på vad detta innebär. Jag menar att man borde börja med skolundervisning i ämnet, helst så tidigt som möjligt eftersom det har sådant stort inflytande på ens fortsatta liv.

http://huehueteotl.wordpress.com/2009/11/24/mental-health-32-times-more-cost-effective-at-increasing-happiness-than-money/

(I texten använder jag uttrycket interpersonell förmåga med avseendet att kunna hantera konflikter mellan sig själv och andra, men även förmåga att själv emotionellt hantera andra sorters kriser)

idea/work ratio

Arbete är "1 % inspiration, 99% perspiration". Dessvärre utgörs min arbetsförmåga av 100% inspiration, och inte så mycket annat.

Blanda nu inte ihop genererandet av idéer med genererandet av goda idéer, jag sysslar nog betydligt mer sällan med det senare än vad jag hade föredragit. Hursomhelst spenderar jag den mesta av med tid med att fundera över vad jag kan göra, eller vad jag skulle kunna göra, och ultimat; allt som jag inte gjort, men lätt hade kunnat göra om jag inte spenderat så mycket tid med att fundera över vad jag skulle göra med all min tid.

För god föreställningsförmåga blir för mig mer last än hjälp, när jag ständigt funderar över bästa infallsvinkeln, hela tiden tänker att det lär finnas "ett bättre alternativ" till allt, och ständigt överger projekt eftersom jag halvvägs genom hittar något annat att följa.

Helt meritlöst har det väl inte varit, det har säkert gjort mig mer allmänbildad än vad jag hade varit annars, men att kunna saker i teorin är ganska meningslöst om man aldrig får något gjort.

"Keeping all doors open means never entering any of them"

lev bättre, lev hårdare

Jag läste för ett tag sedan en artikel om livslängd och livskvalité, genomgående för de som levde länge och med hög kvalitet på livet var några faktorer som;

• de motionerade regelbundet
• hade ingen depression och stressade lite
• undvek tobak och andra droger
• åt en balanserad diet, framförallt med mycket frukt och grönsaker.

Big woop, inget nytt på taket där!

Just den här grejen med att de åt mycket frukt kritiserades, eftersom man ansåg att det var ett tankefel. Bara för att hälsa korrelerade med fruktätande, betyder det inte att det var kausativt. Det vill säga, friska människor kanske äter mer frukt, inte att fruktätande människor blir friskare.

Dock har jag läst på lite om en polyalkohol som kallas inositol, även känt som vitamin B8.

Inositol finns främst i frukt, grönsaker och nötter, och är en del av växternas cellulosa, om jag förstått saken rätt.

Inositol är viktigt för cellernas intracellulära signalering, så kallade second messengers.

Låga inositolvärden hittar man hos deprimerade, personer med bipolär störning och tvångssyndrom (OCD). Tillskott med inositol har visat sig vara minst lika effektivt som de vanligaste antidepressiva.

Inositol hindrar uppkomsten av insulinresistens, en viktig faktor som bidrar till att typ 2-diabetes uppstår, och ett vanligt symptom vid stress och depression.

Antiepileptikorna Litium och Valproinsyra, som även används mot depression, bipolär sjukdom och tvångstankar, verkar båda genom att höja nivåerna av myo-inositol.

Inositol reglerar också serotoninreceptorer, och bidrar förmodligen till att upprätthålla en bra dygnsrytm, (egen slutsats; läst studie där det visades att litium gör melatoninreceptorerna mer "effektiva").

Inositol finns som sagt i stora mängder i frukt, grönsaker, bönor, ris och nötter. Sådant som vi inte äter lika mycket av i en modern diet, istället blir det raffinerade kolhydrater och fetter.

Med det här i åtanke är det kanske inte omöjligt ändå att det faktiskt finns ett kausativt samband mellan frukt- och grönsaksätande och hälsa.

För att knyta an till verkligheten lite och hoppa av den höga hästen, så vet iaf JAG att jag mått som bäst när jag ätit varierat, med mycket frukt till mellanmål. Kanske dags att börja med det igen nu när studierna börjar...

Valår valår...

Så här i rösttider har jag sett över mina politiska hjärtefrågor, för politik är egentligen något jag sällan tänker på. Det här är mina idealistiska naiva tankar om:

Invandring:

Invandring är bra! Fräscha vindar till Sverige liksom, och utsatta personer ska kunna få fristad. Speciellt ensamkommande barn och familjer under hot. Dock gör man en björntjänst genom att ta in fler än man kan integrera. Integrationsarbetet är kostsammare än man tror för att det ska fungera bra, men samtidigt tror jag att om man satsade mer resurser på det under ett par år skulle det löna sig i form av mer effektiva och billigare integrationsmetoder.

Speciellt psykisk och somatisk sjukdom bör man se till att kartlägga så fort invandrarna kommer hit. För att integrationen ska fungera så bra som möjligt krävs det att invandrarna får arbete och kan ta del av samhället.

Försvaret:

Att allmänna lumpen avskaffades är väl okej, men jag är inte helt hundra med att man ska lägga samhällets försvar på en liten grupp specialiserade militära styrkor. Att försvara ett land är så mycket mer än militärt, att lära sig andra praktiska kunskaper kan vara minst lika viktigt och samtidigt skänka självförtroende hos befolkningen om en krissituation skulle uppstå.

Det behöver inte heller bara vara praktiska kunskaper, utan även teoretisk kunskap kring hur vårat land skulle kunna angripas med de nya attackvägarna, som terrorism eller IT-angrepp, och de kunskaper och förmågor man kan tänkas behöva för att klara av en akut situation såväl som vardagen under ett angrepp.

RUT-avdrag:

Dvs. att det ska vara billigare för gamla att få hemtjänst, ptja, jag tror det kan vara en bra idé, speciellt för unga som kan starta egna små hemtjänstföretag och enklare få ruljans när marknaden är större. Det är en marknad som växer, som kan ge många arbetstillfällen till unga som annars har svårt att få jobb!

Ekonomi:

Det kostar jättemycket att arbeta i Sverige, visserligen har vi en stor välfärd, och det är svårt att lägga skatten någonstans där den inte "tar plats". Jag tror att man ska införa temporära arbetsskattelättnader hos utsatta grupper så de blir mer attraktiva att anställa, men också se till att pengar stannar i Sverige på andra sätt, genom att stimulera export och nyetablering.

Skola och utbildning:

Jag tror det är dumt att man ska införa avgift på högskolestudier i Sverige för utlänningar, på det viset att skolorna kommer få mindre anslag och mindre resurser att bedriva sin verksamhet.

Men å andra sidan, om man behåller den totala summan skattepengar som går till högskolor samtidigt som man inför en avgift för utlänningar, så kan man kanske både "få äta och behålla kakan". Jag menar, genom att ha en hög kvalitet på studierna blir Sverige attraktivt som studieland, och studenterna blir mer villiga att betala studiekostnaden!

Det behöver dessutom inte vara så att man antingen har en avgift eller inte. Genom att ha en lägre avgift än andra länder, men samtidigt behålla den totala summan som man ger i bidrag till högskolorna, så får man både hög kvalitet på utbildningen och en attraktiv studiemiljö för utlänningar, som ser svenska utbildningar som "ett bra deal"!

Mer skola:

Sparade pengar är betydligt mer pengar än spenderade pengar, om man ser till skatt och liknande. Genom att satsa mer på undervisning i privatekonomi, tidigare i skolgången, så kan man lära ungdomar grunderna till en sund inställning till sin ekonomi. Men jag tror det är viktigt att undvika pekpinnar. Man ska ge tydliga incitament till varför man ska spara, så att det blir lättbegripligt och lätt att ta till sig.

Hälsa:

Hälsa är grund och botten för att ett samhälle ska kunna fungera, för att man ska kunna jobba, och för att man ska kunna engagera sig i politiska frågor. Att allt fler dricker alkohol, speciellt i tidigare ålder, är ett jättestort problem. Alkohol- och drogbruk ger förändringar i hjärnan som påverkar impulskontroll och förmågan till abstrakt tänkande. De två viktigaste faktorerna till framgång senare i livet.

Det finns såklart en anledning till att ungdomar dricker, men genom att sätta större insatser mot langning av alkohol, och framför allt hårdare straff mot langarna, så försvinner incitamenten att olagligt sälja alkohol. Speciellt ska man följa upp återfallslangare, eftersom de langar i större skala och bidrar mer till problemet.

Religion:

Det ska vara fritt att bära slöja, men inte som täcker ansiktet, eftersom det är en säkerhetsfråga. Staten ska inte lägga sig i eller understödja religion vare sig det gäller islam eller kristendom.

Skolor ska inte få vara religiösa, oavsett inriktning, det man lär sig i skolan ska vara så objektivt som möjligt (även om fullständigt objektivitet såklart är omöjlig att uppnå).

Religionsundervisning ska vara åsiktsneutral, samtidsorienterande och visa på sociala och ekonomiska samspel och frågeställningar mellan religioner, inte ställningstagande.

Patent och Vård:

Just nu är vården fel; vi har statliga sjukhus och vinstdrivande läkemedelsföretag. Detta gör att det inte forskas så mycket på mediciner med låg vinstmarginal, samt att man inte bedriver mer forskning på gamla mediciner som patenten gått ut på, eller på naturmedicin som är svår att patentera.

Istället borde man privatisera vården och införa mer konkurrens, samt förstatliga läkemedelsbranschen.

Det är såklart hur lätt som helst att säga, men svårare att genomföra i praktiken...

Patent i övrigt:

Patent ska gynna småföretagande, istället har det blivit big business att patentera IT-lösningar och medicin. Det kostar enorma summor att ta ett patent, och företagen får överdrivet stort inflytande över skapandeprocessen när de kan bestämma vilka som får köpa patenterade lösningar, och till vilket pris.

Att patentera till exempel genmodifierade grödor är absurt, man borde genomföra reformer inom patentverksamheten för att stimulera entrepenörskap och nyföretagande, istället för att låta storföretagen få monopol på nya idéer.

Nu har jag tömt min hjärna på allt vad jag tycker och tänker. Har ingen aning om vad jag ska rösta på när det väl är dags dock.

Blocken verkar driva en populistisk "jag kan lova mest"-politik som är helt verklighetsfrämmande.

Skulle jag rösta på något parti bland de stora blir det Moderaterna, fyra år i majoritet är för lite för att hinna göra någon skillnad, jag tror det är bättre med konsekvent politik under flera år än att hoppa fram och tillbaka.

Men, som det ser ut nu verkar det inte göra så stor skillnad vilket block som vinner, så jag lutar rätt mycket åt piratpartiet eftersom deras stora sakfråga är patent, copyright och integritetsfrågor. Genom att få in dem i riksdagen kan de kanske uträtta saker mycket snabbare än blocken själva kan?

Jag tror det är fel att rösta på block, jag tror mer på att rösta på ett flertal mindre partier, som kan driva tydliga sakfrågor och göra större skillnad.

EDIT:

Jag provade SVT's valkompass, och förvånande nog fick jag högst procent för KRISTDEMOKRATERNA. Sjukt va? Jag är typ den minst religiösa person som finns, men samtidigt har jag även tidigare valår tyckt att, bortsett från deras åsikter kring kristendom i skolan, samt åsikter om homosexuella, haft rätt vettiga åsikter om saker.

Piratpartiet fick bara 25% på mitt test, men det tror jag mest beror på deras snäva sakfrågor, som jag annars håller med starkt om, fast som kanske inte fick så mycket plats i testet.

Hursomhelst kommer jag rösta pragmatiskt när jag väl röstar, inte av ideologiska skäl. Jag kommer rösta på det parti jag tror gör mest skillnad, och vill genomföra mest saker som jag också tror på.

Även om det *brrr*, innebär att jag måste rösta på ett religöst parti...

Jag struntar i svenska kungahuset.

Hovet kostar 115 miljoner kronor om året. Det låter kanske som jättemycket, men låt oss räkna lite på det.

I Sverige bor det 9 miljoner personer, grovt räknat. 115 miljoner kronor delat på 9 miljoner personer blir 12,77:-, om året.

Säg då, att vi skulle bygga skolor för pengarna? Det skulle, grovt räknat, kunna bli kanske sex skolor, bara byggkostnaden alltså. Ställ detta emot, att vi har 6000 skolor i Sverige. Vi hade alltså kunnat öka antalet skolbyggnader i sverige med en promille, för samma kostnad som vi lägger på kungen och hans koja.

Det här, känner jag, är en summa jag glatt kan avvara till Kungahuset och Co. De gör trots allt en hel del bra, med sina fonder och hittepån. (tänk bara allt spex Silivia gjort med skurt t.ex.).

Sen, visst, kungahuset är ett gäng miffon som inte ens kan svenska. Men so what? Folk är idioter. Det handlar inte om VEM som är kung, utan ATT vi har en kung. Visst, det finns folk som skulle kunna göra det bättre, helt säkert, men ALLT kring kungen handlar om efterblivna traditioner. Det kvittar om våran kung är ett miffo, han har ändå en hel stab med personer som ser till att han inte gör helt för korkade saker.

Att vi får ha kvar kungen och hans miffon och hela kompaniet med alla dess traditioner, med alla år utav seder som ligger bakom, för mindre än priset av en 50 centiliters PET-flaska med läsk, om ÅRET, är något som jag ändå, trots allt, känner att jag kan leva med.

Nu säger jag inte att jag älskar kungen, tvärtom. Jag hatar all hovrapportering i media. Jag spyr på deras bröllop, men ni måste inse, att det inte behöver vara antingen eller.

Det är inte så, att antingen har vi kungen och company i teven var dag, eller så avskaffar vi dem helt. Kungahuset ska helst vara som en reserverad magnatfamilj, där de åker runt på sina marker (som drottningen i The Queen). De ska finnas, inte synas.

Kort sagt; jag skiter i kungahuset. Låt dem hållas.

You are what you is, you is what you am

Man är inte bara sina känslor, utan också hur man reagerar på sina känslor. Ens känslor speglar inte nödvändigtvis verkligheten, det tydligaste exemplet är hur man påverkas av droger.

Kokain kan t.ex. ge enormt självförtroende, hos personer som inte annars har det. Ecstacy kan ge väldiga närhets- och intimitetskänslor hos totala främlingar. Alkohol kan få dig att "inte se" hur dålig en situation egentligen är, (det är därför det är så bra med alkohol på festival, så man står ut med stanken och bajamajorna).

Omvänt, så finns det sjukdomstillstånd eller droger som gör att man kan må dåligt, oavsett hur ens livssituation ser ut. Ett exempel är en Interferon, en medicin som används mot vissa former av cancer och virusinfektioner. Den orsakar oftast svår depression och ångest hos de som använder den, så svår att man ofta måste avbryta behandlingen för att det blir outhärdligt för patienten.

Många tycker det är obehagligt att tänka på sin identitet och "sitt jag" på det viset. Man använder sina känslor för att berättiga sina beteenden, och ser känslorna som bevis på att omvärlden är på ett visst sätt. Exempelvis; "Jag känner mig sviken, så personen måste ha svikit mig!", eller, "Jag känner mig ensam, det är nog ingen som tycker om mig".

Samtidigt är det inte så många som tycker det är konstigt att ens armar och ben rör sig, av orsaker som är helt kemiska, mekaniska och inte alls "något annorlunda", som hjärnan och "jaget" oftast upplevs som.

Ja, det går att förändra hur du känner med droger, men det tar inte ifrån dig din identitet. Du kan exempelvis, genom att använda droger, helt ta bort din medkänsla för andra. Men drogerna tar inte bort dina minnen av orättvisor, och dina erfarenheter.

Ett problem med att tänka med sina känslor, är att man blir beroende av de saker som får en att känna på sätt man gillar. Oavsett om det är droger, relationer eller annat, så kommer du aldrig att kunna känna dig "bra" av dig själv. Endast drogen, relationen, eller vad det nu än är som du hängt upp din självkänsla på, kommer att få dig att känna dig hel.

Märk väl, att bara för att man inte behöver andra för att må bra, så betyder det inte att man blir en självisk, egocentrisk person.

Det jag menar, med att må bra med sig själv, är att göra sitt bästa utifrån ens samvete, att veta att man gör det bästa för sig själv och för andra, och att kunna acceptera motgångar utan att ge upp. Det innebär också, att våga se sina dåliga egenskaper, acceptera dem för vad de är, och att kunna jobba runt dem.

Lägga alla ägg i en korg

Ibland har man inte så mycket att hänga sitt hopp på. Då blir man väldans glad när det verkar som att någon av ens förhoppningar bär frukt. Dock kanske förhoppningen bara är trevlig, och inte alls menar något så storartat och långvarigt som man hade hoppats på. Kanske är förhoppningen inte alls ens trevlig och fri från baktanke utan har helt annan agenda, men man hänger ändå kvar vid hoppet för man får åtminstone ligga.

Det är det dumt då, att ha alla ägg i en korg, för man blir himla ledsen om det inte går som planerat. För att citera Telly i Kids:

"When you're young, not much matters. When you find something that you care about, then that's all you got."

Undertecknad jobbar hårt på att skaffa flera korgar.

Känslor som fastnar

Jag har en ganska tung känslolagg. Om jag upplever en känsla, eller "atmosfär", så hänger tankebanorna och känslorna kvar rätt länge. Det har säkert många andra märkt. Det märks när man spelat tvspel länge. Första tanken när man ser en maskros är att rycka upp den och se om man hittar rupier, typ.

Samma med film. Jag kollade på en parodifilm med en homie, och efter det skulle vi se en betydligt seriösare actionthriller. Det funkade inte alls såklart, eftersom min hjärna tolkade all dialog som att den hade någon komisk kontext. ALLT blev parodi liksom.

Det är såklart bra på andra sätt, för man kan få bra stämning att spilla över på andra områden, eller matcha ett tankesätt med en situation, som man normalt aldrig skulle ha tillsammans annars.

Jag ska flytta snart t.ex.

Flyttande är bra, allt känns nytt. Nya cykelvägar till jobb eller studier. Nya matbutiker. Nya synsätt på allt. Det får tiden att kännas längre, när man minns tillbaka. Det är som att minnen tar upp ett visst tidsmått i hjärnan. Gör man mycket minnesvärt på en kort tid känns det som att tiden var längre. Normalt händer en minnesvärd grej i veckan kanske, sånt man minns resten av sitt liv, skräp i bakhuvudet. Men, flyttar man, byter jobb, utbildning, utvidgar sin umgängeskrets och intressen, så kanske det man upplever en minnesvärd sak om dagen.

5 x minnesvärda dagar = 5 upplevda veckor, i hjärnans subjektiva tidsmått?

Det nya är bra, hoppas det spiller över på allt, så saker känns lite nytt.

Bloggnamnet anspelar på nivån utav enzymet MonoAmid Oxidase. Personer med höga nivåer av MAO-A bryter ner signalsubstanser i hjärnan mycket fortare, vilket har kopplats till neofili, dvs. intresse för allt som är nytt. Detta har historiskt lett till större utforskande av våran omvärld, men i vår tid leder det snarare till att skaffa iPhone några månader före alla andra.

så ere

Livemusik

Aldrig är man så utelämnad till sig själv på en halvtaskig konsert skrev Hornby i sin senaste, Juliet Naked. Musiken dånar och då går det inte att prata bort sin bortkommenhet med de andra man är på konserten med. Det är bara du och kanske ölen du dricker du har att sysselsätta dig med.

Jag brukar fundera på det där, inte introspektionssessionen som följer vid en halvdålig konsert man hellre hade sluppit, utan att det är så många band som är dåliga live. Jag tycker det är jättekonstigt. Varför tränar man inte mer på liveframträdandet? Är det inte den roligaste delen av livet som musiker? De som läst musik på musikskolor, lär de sig inget om scenframträdande? Det sägs att inga bra låtar har fler än tre ackord åt gången och man gör det mesta i efterproduktionen ändå, såanske borde man ha kurser i scenframträdande istället.

"Roligt mellansnack, 10 poäng".

"Hoppa coolt, 5 poäng".

Hoffmaestro & Chraa verkar ha fattat det där. De ser ut litegrand som statister ur Smala Sussi (undrar om de är medvetna om det?). Men det är jätteskönt att se. De vet hur man har kul och de vet hur man får publiken att ha kul.

De kanske skulle kunna leda kurserna.

Jag har klagat en massa på sistone om att det är så dålig livekultur i Sverige. Det är dumt egentligen, jag har ingen aning om det är bättre utomlands. Men jag funderade på det, inte så konstigt egentligen att folk inte går på konsert. Vi konsumerar kultur (kolla, högtravande formulering!) för att glömma nuet. En bra film eller bok suger in en helt i dess värld och ett band måste vara jättebra för att man ska förlora sig själv i musiken. Är bandet inte det står man bara där och vickar fram och tillbaka för att slippa träsmak i benen och tänker tvätt och CSN. Skittråkigt, dyrt, och farligt introspektivt.

Alla bra kvinnor flyttar härifrån och det är vårat fel.

Svenska tjejer är svältfödda på uppskattning, de vallfärdar till London där de jobbar på fik och dejtar sydamerikaner.
Sydamerikanenska männen har flörtat med sina kvinnor sedan de började tala, och har en sådan hög lägstanivå på kvinnouppskattning att de märker att de kan få vilken skandinav som helst bara genom att inte vara direkt otrevliga, och svenskorna suger upp det som tvättsvampar. Och varför inte?

Svenska män består av en flotta av snusande moppekörande WOWspelare som måste läsa The Game 10 gånger pärm till pärm för att ens kunna uppvisa en tillstymmelse till kvinnouppskattning, en kvinnouppskattning som de sedan uttrycker med sådan brist på finess att egenintresset lyser igenom som en fungerande gatulampa lyser igenom det täta mörkret på Haiti.

Jag menar, hade jag varit kvinna med den minsta libido hade jag också flygit över nordsjön på tre röda!

De enda kvinnor vi får hit är typ, kineser, östeuropéer och fula brasilianskor (de får inget game därhemma och upptäcker att de är fem poäng högre på 10-skalan här än ovah there. Dessutom har de märkt att det går att tvinga svenska män att bestiga dem).

Skivbolag

Alltså, för det första är det jävligt töntigt att skriva om det här, det är pinsamt. Men jag tror det måste sägas, om inte annars för att jag själv ska minnas mina åsikter (det är väl det den här bloggen är till för, mest).

Skivbolag och artister kan dra åt helvete. Det finns skitmånga som kan skapa och vara kreativa fastän de jobbar heltid på café eller klädbutik eller till och med som programmerare eller kemister (systrarna Deal, I'm looking at you).

Så fuck you, Uggla. Det är så jävla synd om dig, som måste ha ett riktigt jobb, som alla andra.

Det som kan bli bra utav det här, är att det kommer bli mer creddigt att jobba inom liveindustrin. Konserter idag är ofta rätt usla. Få artister är bra live, och det beror nog mycket på liten erfarenhet, samt att de inte försöker utveckla sina liveframträdanden.

Tatueringar

Vad är meningen med tatueringar på sådant du gillar. Du vet ju redan att du gillar sånt. Det är inte precis som att du kommer vakna upp en dag, och tänka "Men vad gillar jag för något? Aha! Död, hårdrock och sånt. Jamen dåså."

Vore det inte mer punkrock att tatuera in typ, en lista med sådant man glömmer?
Typ, "Tvätta, Diska, Handla mat, Borsta tänderna!". Jag menar, om det är så illa att man glömmer bort det helt om man inte har det intatuerat på armen, som huvudpersonen i memento... DET är väl punkrock, eller?

Jag hatar konstskolor

Lägg dina pengar på olja och duk istället, och måla järnet hemma. Det enda konstskolor kan lära ut är tekniker, men är du inte dum i huvet så kan du lära dig själv. Vi lever inte på 1800-talet längre. Det finns youtube-videos, instruktionsböcker och filmer, kunskapen är en googlesökning bort, konstkunskapen ligger inte längre i ett institut 50 mil hemifrån.

Skaffa ett riktigt jobb istället. Vaddå? Klarar du inte av att måla om du inte är i en skola? Har du inte motivation nog att göra det själv? Då är du nog ändå inte cut-out till att bli konstnär. Lägg din tid på att jobba istället.

Men det sociala då? Nätverkandet? 90% av alla på konstskolor är människor med psykiska problem och de är oförmögna att sysselsätta sig med något annat än planlöst målande.

Vill du verkligen sitta och analysera dina kursares usla manga-inspirerade änglar med blödande hjärtan hela dagarna?

Vill du verkligen ha ett nätverk med psykiskt dysfunktionella människor oförmögna att ens ta hand om sin egna smutstvätt?

Lär känna lite riktiga konstnärer istället, sådana som jobbar. Nätverka på andra sätt istället. Du kan fortfarande hänga med konstintresserade, eller så skiter du i det och låser in dig och odlar karaktär.