tisdag 29 mars 2011

Om västvärldens sakteliga omstöpning av arabländerna


Så var det dags för även Sverige att få prova flygflottiljen...

Sitter och funderar på hur opinionen mot staten förändrats i arabländerna. Läste i en artikel att de fungerat så bra som de gjort hittills på grund av det implicita kontraktet mellan staten och folket: "Folket får inget som helst inflytande, men staten ska se till att alla har jobb".

Vilket fungerade jättebra, iaf under 70- och till viss del 80-talen, då var arabländerna de snabbast växande länderna i världen. Inte konstigt att folk gick med på diktatorstyre då.

Under 90-och 00-talen avtog dock framgångarna för arabländerna, och arbetslösheten sköt i höjden, det implicita kontraktet tappade mark, eftersom att staten inte längre kunde förse sina invånare med arbetstillfällen och en fungerande välfärdsstat. Var arbetena tog vägen vet jag inte, hade varit intressant att veta!

Hursomhelst, många har ju sagt att invaderingen av Irak bara var rena oljespekulationer, men såhär i efterhand kan man se det som fröet som sådde idén om att en demokratisk reform var möjlig även i de hårt styrda diktatorländerna.

USA visade då, och än mer tydligt i fallet med Libyen, att oppositionen kommer att få militärt stöd i de fall staten sätter upp allt för starkt (läs: militärt) motstånd mot oppositionen.

Priset för de militära ingreppen från väst är högt: hundratals miljoner dollar har jag hört nämnas, en summa som säkerligen på kort sikt skulle kunna rädda långt fler liv i mer behövande länder än vad de gör i form av målsökande robotar som slår ut Ghadaffi-fordon.

Men jag tror västvärlden ser det som en investering som kommer ge avkastning; först och främst i form av olja, såklart. Men både Irak och Libyen har en hyffsad mängd intellektuella och infrastrukturella tillgångar som väntar på att utnyttjas på världsmarknaden, vilket är långt ifrån fallet från de mer fattiga områdena, där varje insats är blott ett litet steg av många innan insatserna kan göra skillnad.

Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen, jag har för dålig insikt i hur processen gått till, både i Irak och Libyen. Just a thought.

söndag 27 mars 2011

Gratisbio!

http://www.wired.com/techbiz/it/magazine/16-03/ff_free?currentPage=all

Läser den här artikeln och funderar på allvar hur många gäster man måste ha för att kunna köra gratis film på bio, med obligatorisk godis- eller popcorninköp på säg, 50 kronor, för att täcka kostnaderna.

Har för mig att filmbolagen tog minst 43% av biljettintäkterna eller så, med en minsta summa på, ptja, 30:- per besökare. Men det skulle säkert gå att omförhandla om deras intäkter steg.

Gratis är ju gott, även om det är förpackat i en dyr förpackning av popcorn. Gratis har en tendens att göra oss mindre kräsna med det vi ser. Kanske skulle biograferna kunna ta betalt enbart för de nyaste och mest hypade filmerna, och då inte särskilt mycket betalt?

I kombination med att det blir billigare och billigare att visa film med den digitala tekniken, skulle det öppna upp en mycket större marknad för mindre hajpade filmer, kulturfilmer med smal publik etc. Folk skulle gå på vinst och förlust (iallafall de som har tid, i vårat stressade samhälle har vi kanske inte råd att sitta igenom en halv film som vi inte med någorlunda säkerhet vet kommer vara åtminstone hyffsad).

Ett möjligt problem är väl att man skulle locka till sig folk som var mindre intresserade av filmupplevelsen, att det skulle bli ganska stökigt... Men man kunde kanske kombinera det med något slags medlemsskapssystem, där man är tvungen att hålla rent efter sig, eller betala en medlemsavgift som avskräcker från oseriöst "användande av tjänsten".

Undrar hur det hade påverkat kvalitén på filmer. Det hade säkerligen minskat behovet av reklam. Om vilken bio kan köra vilken film som helst, skulle word-by-mouth-metoden kunna hajpa riktigt smala småbudgetfilmer. Biograferna hade inte behövt förutse vilka filmer som skulle visas månader i förväg, utan med exempelvis nättjänster erbjuda de filmer som efterfrågas mest. Det skulle också öka intresset för gamla filmer (grupper kunde gå ihop om gamla filmer som de vill se på nytt!).

onsdag 23 mars 2011

Värdet av det vi inte gör

När jag läser Scott Adams blog påminns jag om en tankegång som jag också ofta haft; värdet av det vi inte gör. Alla våra val kostar pengar. Vissa val kostar mer eller mindre pengar, och ofta betalar vi ett högt pris för en valfrihet som i majoriteten av fallen inte efterfrågas.

Scott Adams drar exempel på hur mycket resurser som hade sparats på att övervaka allting (pengar som vi också skulle sparat) eftersom man då skulle kunna undvika brott, man skulle aldrig glömma bort var man lade saker, olyckor kunde undvikas etc.

Kostnaden för att implementera ett sådant big-brothersystem hade varit otroligt låg i jämförelse med vad man hade sparat, speciellt nu när tekniken är tillräckligt billig.

Dock kommer det inte vara staten som inför detta, vi kommer frivilligt avsäga vårat privatliv för de kostnads- och besvärslättnader det medför. Redan nu har vi lagt ut mycket av vårat privatliv för allmänhetens beskådan (genom sociala nätverk) på grunden av att det är bekvämt.

På samma vis kommer vi offra andra privata områden i besparingssyfte, ett exempel Scott tar upp är hur försäkringsbolag i USA redan nu kan erbjuda upp till 30% lägre trafikförsäkring om man låter installera GPS i bilen som loggar bilens trafikmönster.
Tanken är att man lättare ska kunna bevisa om bilen befann sig i ett riskområde eller gjorde en riskfull manöver då en olycka inträffar.

Det är inte svårt att se hur liknande kostnadsnedskärningar kan dyka upp i andra områden.
Säg att din livsförsäkring blir billigare om du loggar att du varit på gymmet tre gånger i veckan, eller att du går med på test för alkohol, nikotin eller narkotika en gång varje vecka.

Låt säga att det sänkte kostnaden, även om du är brukare, bara för att försäkringsbolaget får bättre underlag att gå på, skulle de inte vara värt att ge upp sitt privatliv inom det området? speciellt när man börjar tänka på hur sällan man utnyttjar det faktum att man har frihet att välja att dela med sig av den informationen?

Faktum är ju att vi redan nu betalar för alla dessa saker, indirekt. Försäkringskostnader bygger ju på de kostnader försäkringsbolaget måste täcka för att vara vinstdrivande, och till dessa kostnader kommer de utgifter de får från personer som behöver täckning av försäkringen.

Jag vet inte själv om jag skulle vilja bo i ett extremövervakningssamhälle, men jag kan definitivt se hur det skulle göra mycket väldigt billigare.

tisdag 22 mars 2011

Värdet av allt

Jag läser Scott Adams (mannen bakom Dilbert) blogg om en gammal seriestripp han skrev 1998 och därmed myntade begreppet "confusopoly". I korta drag förutspådde han att när tröskeln blivit tillräckligt låg för vem som helst att starta företag kommer det också bli extremt olönsamt att driva företag, eftersom konkurrensen kommer vara enormt hög.

För att vinna marknadsandelar kommer man istället behöva förvirra sina kunder med konstiga betalningsplaner för att få dem att tro att de köper något billigt.
(Tips: Ju mer tid det tar för dig att sätta in dig i betalningsplanen, desto mindre chans är det att du kommer spara pengar).

Läste en annan blogg där författaren radar upp brancher där detta redan skett:

- Försäkring
- Bostadslån
- Telefoni
- Finansiella tjänster
- Elmarknaden.


Just elmarknaden måste varit väldigt lyckad med tanke på svenska elbolags extremt höga vinstmarginaler på sistone.

Men frågan är; vad händer sedan?
När vem som helst kan göra vad som helst, vem kommer göra vad, och varför?

Jag vill inte leva i ett förvirringsmonopol, kanske därför jag är så besatt av tanken av att kunna göra allt själv, på så vis kan jag alltid värdera en produkt eller en tjänst mot måttstocken "mig själv"; skulle jag kunna åstadkomma samma resultat billigare eller enklare?

Lustigt nog så har det i de flesta fall mest fått mig att inse värdet i att få andra att göra saker åt en.

Kom på ett tidigt förvirringsmonopol; konstvärlden.
Typ sedan Marcel Duchamp och hans uppmaning att allting är konst har konst gått från hantverk till marknadsföringsknep (där Banksy nog är världsetta, eller Damien Hirst, som inte tillverkar saker själv ens).

Värdet av energi

En grej som jag inte tror är uppenbar för särskilt många, -det var sannerligen inte uppenbart för mig-, är hur viktig energi är för ekonomin.

Utan energi får man inget. Råvaror kräver energi för att bli produkter, detta gäller i alla led. Det finns ingen produkt som är värd något om det inte gått åt energi till att bilda.

(Nej, inte ens luft, syret vi andas kommer från koldioxid som omsatts av växter i deras cellandning. Energin som går åt att ombilda koldioxid till syre och kol kommer från solen och fotosyntesen).

Tillgång och effektivt utnyttjande av energi är vad vi kräver för att driva oss själva, från molekylär till samhällelig nivå.

tisdag 1 mars 2011

Grundlurad!



Det här är ett tråkigt diagram:
Citerar från svenskt näringslivs hemsida
"Sedan 1970 har arbetarnas genomsnittliga löner ökat med över 1 000 procent och till följd av högre kostnadsökningar i lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter har arbetskraftskostnaderna ökat med 1 250 procent. Reallönen har under samma period bara ökat med 54 procent. Under vissa perioder har reallönen till och med minskat. Sedan 1994 har reallöneutvecklingen varit god, sammantaget har den ökat med 34 procent (räknat på totalstatistik)."

från wikipedia: Reallön, lön uttryckt i den mängd varor och tjänster man kan köpa för den, dvs justerat för inflation. Om den nominella lönen ökar med 10% och vi samtidigt har en inflation på 6%, kommer reallönen att öka med ca 4%.

Jag har tänkt på det här tidigare: vi rationaliserar bort oss själva! Utan konsumenter finns ingen marknad. Högre löner nu!

Mer att läsa:
"Your Incredible Sinking Paycheck":
http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,2050019,00.html

"The crisis of middle-class America"
http://www.ft.com/cms/s/2/1a8a5cb2-9ab2-11df-87e6-00144feab49a.html#axzz1FLIoJpYa

http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=14931