Känslor som fastnar

Jag har en ganska tung känslolagg. Om jag upplever en känsla, eller "atmosfär", så hänger tankebanorna och känslorna kvar rätt länge. Det har säkert många andra märkt. Det märks när man spelat tvspel länge. Första tanken när man ser en maskros är att rycka upp den och se om man hittar rupier, typ.

Samma med film. Jag kollade på en parodifilm med en homie, och efter det skulle vi se en betydligt seriösare actionthriller. Det funkade inte alls såklart, eftersom min hjärna tolkade all dialog som att den hade någon komisk kontext. ALLT blev parodi liksom.

Det är såklart bra på andra sätt, för man kan få bra stämning att spilla över på andra områden, eller matcha ett tankesätt med en situation, som man normalt aldrig skulle ha tillsammans annars.

Jag ska flytta snart t.ex.

Flyttande är bra, allt känns nytt. Nya cykelvägar till jobb eller studier. Nya matbutiker. Nya synsätt på allt. Det får tiden att kännas längre, när man minns tillbaka. Det är som att minnen tar upp ett visst tidsmått i hjärnan. Gör man mycket minnesvärt på en kort tid känns det som att tiden var längre. Normalt händer en minnesvärd grej i veckan kanske, sånt man minns resten av sitt liv, skräp i bakhuvudet. Men, flyttar man, byter jobb, utbildning, utvidgar sin umgängeskrets och intressen, så kanske det man upplever en minnesvärd sak om dagen.

5 x minnesvärda dagar = 5 upplevda veckor, i hjärnans subjektiva tidsmått?

Det nya är bra, hoppas det spiller över på allt, så saker känns lite nytt.

Bloggnamnet anspelar på nivån utav enzymet MonoAmid Oxidase. Personer med höga nivåer av MAO-A bryter ner signalsubstanser i hjärnan mycket fortare, vilket har kopplats till neofili, dvs. intresse för allt som är nytt. Detta har historiskt lett till större utforskande av våran omvärld, men i vår tid leder det snarare till att skaffa iPhone några månader före alla andra.