Ilskan var stor hos allmänheten i den mellanstora amerikanska staden. Orsaken var att nyheten om att ett antal hemlösa med missbruksproblem skulle, helt gratis, få lägenheter och social hjälp som gick ganska långt i att förse dem med allt de behöver, som mat och pengar till omkostnader.
En av de tillfrågade frågade sig, vad missbrukarna gjort för att förtjäna detta, när en ensamstående flerbarnsmamma som har tre jobb för att få pengarna att gå ihop inte får ett dugg från staten.
En bekant till mig själv var lika upprörd när han fått höra att papperslösa invandrare ska få utökade rättigheter till gratis vård i Sverige. Han sade något i stil med att det var orimligt att dessa ska fri vård medan Agda, 78, nekas ägg till sin frukost för att hennes pension är för dålig.
Vad man måste veta, för att förstå resonemanget bakom, är vad alternativkostnaderna är.
Alternativkostnaden är en ekonomisk term som står för precis vad det låter som; kostnaden att inte göra något.
Alternativkostnaden i första fallet är de kostnader som man åtar sig att betala, när hemlösa utsätts för olyckor på olika sätt. Det första exemplet handlade om att missbrukare skulle få gratis lägenheter och uppassning. Alternativkostnaden är kostnaden de akutbesök de kräver för att överleva.
Livet som hemlös är hårt, de använder ofta rusmedel som medför svåra skador på både nervsystem, lever, praktiskt taget hela kroppen. Lägg därtill de svåra frakturer som ofta blir följden när de faller på fyllan. I ett exempel beräknade man kostnaderna för en hemlös som ofta besökte akuten till följd av fallskador på fyllan. Han hette Murray.
Man beräknade att Murray kostade staten 1 miljon om året. Räknat i dollar.
Det hade alltså varit en stor besparing bara att anställa en sjuksköterska på heltid och lägga in honom på avdelning året runt, jämfört med årskostnaden han genererade för staten genom sina besök. Att ordna lägenhet och uppassning några gånger om dagen var rena fyndet i jämförelse.
Självklart måste man komma ihåg att människor är rationella på sitt egna vis, målet ska såklart vara att hjälpa de med kroniska problem, de som inte hjälps av de insatser man sätter in först. Får man mycket gratis genom att inte göra något så är det ett starkt incitament till att inte göra något. Man måste alltså ha en ganska hög tröskel innan man uppnår nivån då man är berättigad till sådana insatser.
I fallet med missbruksproblem kan man exempelvis ha en stegrande straffskala med högre straff, helst samhällsjänst eftersom böter eller fängelse har en negativ inverkan på individens ekonomiska framtid. (Det är svårt att styra upp sitt liv när man har stora skulder i form av böter, vilket är ett starkt incitament till att fortsätta med kriminalitet). Frånvaron från samhället vid fängelsevistelse hämmar individens anpassning till samhället. Även om det är bra att plocka personen bort från en dålig miljö så måste man se till att alternativet är bättre, och många kriminella vittnar om att fängelsevistelser är som "kriminalitetsskolor" där äldre, mer erfarna interner lär upp och rekryterar nya kriminella.
Detta, att det inte alltid är vad som är rättvist som är smartast för samhället, kan vara svårt att greppa. Högern gillar inte tanken på att ge saker åt de som inte förtjänar det, vänstern gillar inte den kalla, beräknande ekonomiska tankegångarna bakom.
Men, att inse och att acceptera att alternativkostnaden till många sociala problem ofta är enorma, kanske öppnar upp för smartare tänk kring sociala frågor.
Jag själv är av den åsikten att sociala investeringar ger hög avkastning, medan alternativkostnaderna är höga. Tanken att låta de i samhällets utkanter stå sitt kast och "inte få mer än vad de förtjänar" leder inte till ett bättre eller mer moraliskt samhälle, och är rent korkat ur ekonomisk synpunkt.
Robbin, jag kan verkligen inte förstå din tankegång när det gäller illegala invandrare. Dessa har inte tillräckliga skäl för att stanna i landet, alltså ska de bli utvisade. De är ingen tillgång och kommer inte att vara någon tillgång för landet då de inte anses ha tillräckliga skyddsbehov för att stanna. Alltså är de enbart en nettokostnad. De ska inte få ta del av de välfärdsförmåner som svenska medborgare har för att de inte är svenska medborgare. Inhumant? Knappast! De har ju inte tillräckliga asylskäl och ska därmed lämna landet! De gömmer sig ju från Polisen, alltså är de brottslingar!
SvaraRaderaDet finns inga siffror på hur många illegala invandrare som befinner sig i landet, men det handlar om tiotusentals. Ett akutdygn på ett svenskt sjukhus kostar 10 000:-*. Att alla dessa illegala människor ska få tillgång till gratis sjuk- och tandvård samt utbildning är helt absurt och kommer att skapa ytterligare hål i Sveriges redan blödande ekonomi.
Det är redan vida känt bland u-länder att Sverige har ett av världens mest generösa bidragssystem. Asylsökandet till våra grannländer har minskat drastiskt (ca 40%) de senaste åren då de har stramat åt deras asylregler, samtidigt som det i Sverige i stället har ökat. När nu det här förslaget slår i kraft (vilket lär dröja några år), kan vi vänta oss en rejäl ökning av illegala flyktingar, som enbart kommer hit för att få gratis sjuk- och tandvård.
Vårt vårdsystem är redan hårt ansatt, vårdköerna är redan långa, tänk dig då hur det blir när människor som tidigare inte har haft tillgång till vården (förutom akut) kommer att få det? Kommer skattebetalarna att vara beredda att betala för att sjukflyktingar ska gå före dem i kön? Är du beredd att betala extra för att vårdköerna ska bli längre och att du eller en anhörig kanske blir åsidosatta på grund av att en brottsling ska få gå före i kön?
För varje flykting som Sverige tar hit, föds det tio nya**. Sverige försöker vara världsbäst på att vara snäll, men det har, som allt annat, ett pris. Är det inte dags att vi börjar titta på vad som ger mest för pengarna? Är det mer värt att ge en illegal invandrare rätt till gratis sjukvård, till en kostnad av 10 000/dygn, eller att till exempel öka biståndet och ge dessa pengar till deras hemländer där de antagligen gör långt mycket större nytta?
Jag är själv av den åsikten att sociala investeringar i form av vård, skola och infrastruktur i de utsattas hemländer ger bra mycket högre avkastning, i form av att fler människor får tillgång till det, än att en liten klick illegala människor får ta del av Sveriges välfärd och tar upp plats för de som betalar, skattebetalarna. Tanken att låta en liten del människor, som har råd att ta sig till Sverige, får ta del av Sveriges välfärd, samtidigt som deras landsmän går utan hjälp, leder inte till ett bättre eller mer moraliskt samhälle, och är rent korkat ur ekonomisk synpunkt.
Väl mött,
Joel
*http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/article244534.ece
**http://www.youtube.com/watch?v=LPjzfGChGlE
Det som kostar mycket är akutvården, förebyggande vård är långt billigare.
SvaraRaderaDet är redan lagstadgat att alla har rätt till den vård de behöver. Läkare och andra vårdgivare ska inte tvingas neka vård åt någon som behöver den, och ska inte behöva ta lagliga aspekter i åtanke, vilket också står i lagen.
Nu minns jag inte alla detaljer, men om minnet sviker så erbjuder redan alla andra EU-länder motsvarande vårdmöjligheter till illegala invandrare, något som inte ökat mängden illegala invandrare eller bidragit till någon omfattande immigration efter gratis vård.
Det rör sig alltså om:
1: En metod som bevisat minskar kostnaderna.
2: Något som redan lagstadgats men inte följts upp ordentligt.
3: Något som de flesta andra EU-länder
Jag tror du alltså missförstått både artikeln du länkat till, och mitt blogginlägg. Det jag vill belysa är alltså tanken att:
Det som "känns" rättvist ofta kostar väldigt mycket, och inte alltid är det smartaste sättet att lösa ett problem.
Jag menar inte att man ska på något sätt ska oskäligt premiera någon samhällsgrupp.
Jag menar att man ska objektivt utvärdera insatser och lagförändringar och därifrån välja det som ger bäst resultat, utan förutfattade meningar om vad som verkar "rättvist"!
/R