lev bättre, lev hårdare

Jag läste för ett tag sedan en artikel om livslängd och livskvalité, genomgående för de som levde länge och med hög kvalitet på livet var några faktorer som;

• de motionerade regelbundet
• hade ingen depression och stressade lite
• undvek tobak och andra droger
• åt en balanserad diet, framförallt med mycket frukt och grönsaker.

Big woop, inget nytt på taket där!

Just den här grejen med att de åt mycket frukt kritiserades, eftersom man ansåg att det var ett tankefel. Bara för att hälsa korrelerade med fruktätande, betyder det inte att det var kausativt. Det vill säga, friska människor kanske äter mer frukt, inte att fruktätande människor blir friskare.

Dock har jag läst på lite om en polyalkohol som kallas inositol, även känt som vitamin B8.

Inositol finns främst i frukt, grönsaker och nötter, och är en del av växternas cellulosa, om jag förstått saken rätt.

Inositol är viktigt för cellernas intracellulära signalering, så kallade second messengers.

Låga inositolvärden hittar man hos deprimerade, personer med bipolär störning och tvångssyndrom (OCD). Tillskott med inositol har visat sig vara minst lika effektivt som de vanligaste antidepressiva.

Inositol hindrar uppkomsten av insulinresistens, en viktig faktor som bidrar till att typ 2-diabetes uppstår, och ett vanligt symptom vid stress och depression.

Antiepileptikorna Litium och Valproinsyra, som även används mot depression, bipolär sjukdom och tvångstankar, verkar båda genom att höja nivåerna av myo-inositol.

Inositol reglerar också serotoninreceptorer, och bidrar förmodligen till att upprätthålla en bra dygnsrytm, (egen slutsats; läst studie där det visades att litium gör melatoninreceptorerna mer "effektiva").

Inositol finns som sagt i stora mängder i frukt, grönsaker, bönor, ris och nötter. Sådant som vi inte äter lika mycket av i en modern diet, istället blir det raffinerade kolhydrater och fetter.

Med det här i åtanke är det kanske inte omöjligt ändå att det faktiskt finns ett kausativt samband mellan frukt- och grönsaksätande och hälsa.

För att knyta an till verkligheten lite och hoppa av den höga hästen, så vet iaf JAG att jag mått som bäst när jag ätit varierat, med mycket frukt till mellanmål. Kanske dags att börja med det igen nu när studierna börjar...

Valår valår...

Så här i rösttider har jag sett över mina politiska hjärtefrågor, för politik är egentligen något jag sällan tänker på. Det här är mina idealistiska naiva tankar om:

Invandring:

Invandring är bra! Fräscha vindar till Sverige liksom, och utsatta personer ska kunna få fristad. Speciellt ensamkommande barn och familjer under hot. Dock gör man en björntjänst genom att ta in fler än man kan integrera. Integrationsarbetet är kostsammare än man tror för att det ska fungera bra, men samtidigt tror jag att om man satsade mer resurser på det under ett par år skulle det löna sig i form av mer effektiva och billigare integrationsmetoder.

Speciellt psykisk och somatisk sjukdom bör man se till att kartlägga så fort invandrarna kommer hit. För att integrationen ska fungera så bra som möjligt krävs det att invandrarna får arbete och kan ta del av samhället.

Försvaret:

Att allmänna lumpen avskaffades är väl okej, men jag är inte helt hundra med att man ska lägga samhällets försvar på en liten grupp specialiserade militära styrkor. Att försvara ett land är så mycket mer än militärt, att lära sig andra praktiska kunskaper kan vara minst lika viktigt och samtidigt skänka självförtroende hos befolkningen om en krissituation skulle uppstå.

Det behöver inte heller bara vara praktiska kunskaper, utan även teoretisk kunskap kring hur vårat land skulle kunna angripas med de nya attackvägarna, som terrorism eller IT-angrepp, och de kunskaper och förmågor man kan tänkas behöva för att klara av en akut situation såväl som vardagen under ett angrepp.

RUT-avdrag:

Dvs. att det ska vara billigare för gamla att få hemtjänst, ptja, jag tror det kan vara en bra idé, speciellt för unga som kan starta egna små hemtjänstföretag och enklare få ruljans när marknaden är större. Det är en marknad som växer, som kan ge många arbetstillfällen till unga som annars har svårt att få jobb!

Ekonomi:

Det kostar jättemycket att arbeta i Sverige, visserligen har vi en stor välfärd, och det är svårt att lägga skatten någonstans där den inte "tar plats". Jag tror att man ska införa temporära arbetsskattelättnader hos utsatta grupper så de blir mer attraktiva att anställa, men också se till att pengar stannar i Sverige på andra sätt, genom att stimulera export och nyetablering.

Skola och utbildning:

Jag tror det är dumt att man ska införa avgift på högskolestudier i Sverige för utlänningar, på det viset att skolorna kommer få mindre anslag och mindre resurser att bedriva sin verksamhet.

Men å andra sidan, om man behåller den totala summan skattepengar som går till högskolor samtidigt som man inför en avgift för utlänningar, så kan man kanske både "få äta och behålla kakan". Jag menar, genom att ha en hög kvalitet på studierna blir Sverige attraktivt som studieland, och studenterna blir mer villiga att betala studiekostnaden!

Det behöver dessutom inte vara så att man antingen har en avgift eller inte. Genom att ha en lägre avgift än andra länder, men samtidigt behålla den totala summan som man ger i bidrag till högskolorna, så får man både hög kvalitet på utbildningen och en attraktiv studiemiljö för utlänningar, som ser svenska utbildningar som "ett bra deal"!

Mer skola:

Sparade pengar är betydligt mer pengar än spenderade pengar, om man ser till skatt och liknande. Genom att satsa mer på undervisning i privatekonomi, tidigare i skolgången, så kan man lära ungdomar grunderna till en sund inställning till sin ekonomi. Men jag tror det är viktigt att undvika pekpinnar. Man ska ge tydliga incitament till varför man ska spara, så att det blir lättbegripligt och lätt att ta till sig.

Hälsa:

Hälsa är grund och botten för att ett samhälle ska kunna fungera, för att man ska kunna jobba, och för att man ska kunna engagera sig i politiska frågor. Att allt fler dricker alkohol, speciellt i tidigare ålder, är ett jättestort problem. Alkohol- och drogbruk ger förändringar i hjärnan som påverkar impulskontroll och förmågan till abstrakt tänkande. De två viktigaste faktorerna till framgång senare i livet.

Det finns såklart en anledning till att ungdomar dricker, men genom att sätta större insatser mot langning av alkohol, och framför allt hårdare straff mot langarna, så försvinner incitamenten att olagligt sälja alkohol. Speciellt ska man följa upp återfallslangare, eftersom de langar i större skala och bidrar mer till problemet.

Religion:

Det ska vara fritt att bära slöja, men inte som täcker ansiktet, eftersom det är en säkerhetsfråga. Staten ska inte lägga sig i eller understödja religion vare sig det gäller islam eller kristendom.

Skolor ska inte få vara religiösa, oavsett inriktning, det man lär sig i skolan ska vara så objektivt som möjligt (även om fullständigt objektivitet såklart är omöjlig att uppnå).

Religionsundervisning ska vara åsiktsneutral, samtidsorienterande och visa på sociala och ekonomiska samspel och frågeställningar mellan religioner, inte ställningstagande.

Patent och Vård:

Just nu är vården fel; vi har statliga sjukhus och vinstdrivande läkemedelsföretag. Detta gör att det inte forskas så mycket på mediciner med låg vinstmarginal, samt att man inte bedriver mer forskning på gamla mediciner som patenten gått ut på, eller på naturmedicin som är svår att patentera.

Istället borde man privatisera vården och införa mer konkurrens, samt förstatliga läkemedelsbranschen.

Det är såklart hur lätt som helst att säga, men svårare att genomföra i praktiken...

Patent i övrigt:

Patent ska gynna småföretagande, istället har det blivit big business att patentera IT-lösningar och medicin. Det kostar enorma summor att ta ett patent, och företagen får överdrivet stort inflytande över skapandeprocessen när de kan bestämma vilka som får köpa patenterade lösningar, och till vilket pris.

Att patentera till exempel genmodifierade grödor är absurt, man borde genomföra reformer inom patentverksamheten för att stimulera entrepenörskap och nyföretagande, istället för att låta storföretagen få monopol på nya idéer.

Nu har jag tömt min hjärna på allt vad jag tycker och tänker. Har ingen aning om vad jag ska rösta på när det väl är dags dock.

Blocken verkar driva en populistisk "jag kan lova mest"-politik som är helt verklighetsfrämmande.

Skulle jag rösta på något parti bland de stora blir det Moderaterna, fyra år i majoritet är för lite för att hinna göra någon skillnad, jag tror det är bättre med konsekvent politik under flera år än att hoppa fram och tillbaka.

Men, som det ser ut nu verkar det inte göra så stor skillnad vilket block som vinner, så jag lutar rätt mycket åt piratpartiet eftersom deras stora sakfråga är patent, copyright och integritetsfrågor. Genom att få in dem i riksdagen kan de kanske uträtta saker mycket snabbare än blocken själva kan?

Jag tror det är fel att rösta på block, jag tror mer på att rösta på ett flertal mindre partier, som kan driva tydliga sakfrågor och göra större skillnad.

EDIT:

Jag provade SVT's valkompass, och förvånande nog fick jag högst procent för KRISTDEMOKRATERNA. Sjukt va? Jag är typ den minst religiösa person som finns, men samtidigt har jag även tidigare valår tyckt att, bortsett från deras åsikter kring kristendom i skolan, samt åsikter om homosexuella, haft rätt vettiga åsikter om saker.

Piratpartiet fick bara 25% på mitt test, men det tror jag mest beror på deras snäva sakfrågor, som jag annars håller med starkt om, fast som kanske inte fick så mycket plats i testet.

Hursomhelst kommer jag rösta pragmatiskt när jag väl röstar, inte av ideologiska skäl. Jag kommer rösta på det parti jag tror gör mest skillnad, och vill genomföra mest saker som jag också tror på.

Även om det *brrr*, innebär att jag måste rösta på ett religöst parti...

Jag struntar i svenska kungahuset.

Hovet kostar 115 miljoner kronor om året. Det låter kanske som jättemycket, men låt oss räkna lite på det.

I Sverige bor det 9 miljoner personer, grovt räknat. 115 miljoner kronor delat på 9 miljoner personer blir 12,77:-, om året.

Säg då, att vi skulle bygga skolor för pengarna? Det skulle, grovt räknat, kunna bli kanske sex skolor, bara byggkostnaden alltså. Ställ detta emot, att vi har 6000 skolor i Sverige. Vi hade alltså kunnat öka antalet skolbyggnader i sverige med en promille, för samma kostnad som vi lägger på kungen och hans koja.

Det här, känner jag, är en summa jag glatt kan avvara till Kungahuset och Co. De gör trots allt en hel del bra, med sina fonder och hittepån. (tänk bara allt spex Silivia gjort med skurt t.ex.).

Sen, visst, kungahuset är ett gäng miffon som inte ens kan svenska. Men so what? Folk är idioter. Det handlar inte om VEM som är kung, utan ATT vi har en kung. Visst, det finns folk som skulle kunna göra det bättre, helt säkert, men ALLT kring kungen handlar om efterblivna traditioner. Det kvittar om våran kung är ett miffo, han har ändå en hel stab med personer som ser till att han inte gör helt för korkade saker.

Att vi får ha kvar kungen och hans miffon och hela kompaniet med alla dess traditioner, med alla år utav seder som ligger bakom, för mindre än priset av en 50 centiliters PET-flaska med läsk, om ÅRET, är något som jag ändå, trots allt, känner att jag kan leva med.

Nu säger jag inte att jag älskar kungen, tvärtom. Jag hatar all hovrapportering i media. Jag spyr på deras bröllop, men ni måste inse, att det inte behöver vara antingen eller.

Det är inte så, att antingen har vi kungen och company i teven var dag, eller så avskaffar vi dem helt. Kungahuset ska helst vara som en reserverad magnatfamilj, där de åker runt på sina marker (som drottningen i The Queen). De ska finnas, inte synas.

Kort sagt; jag skiter i kungahuset. Låt dem hållas.

You are what you is, you is what you am

Man är inte bara sina känslor, utan också hur man reagerar på sina känslor. Ens känslor speglar inte nödvändigtvis verkligheten, det tydligaste exemplet är hur man påverkas av droger.

Kokain kan t.ex. ge enormt självförtroende, hos personer som inte annars har det. Ecstacy kan ge väldiga närhets- och intimitetskänslor hos totala främlingar. Alkohol kan få dig att "inte se" hur dålig en situation egentligen är, (det är därför det är så bra med alkohol på festival, så man står ut med stanken och bajamajorna).

Omvänt, så finns det sjukdomstillstånd eller droger som gör att man kan må dåligt, oavsett hur ens livssituation ser ut. Ett exempel är en Interferon, en medicin som används mot vissa former av cancer och virusinfektioner. Den orsakar oftast svår depression och ångest hos de som använder den, så svår att man ofta måste avbryta behandlingen för att det blir outhärdligt för patienten.

Många tycker det är obehagligt att tänka på sin identitet och "sitt jag" på det viset. Man använder sina känslor för att berättiga sina beteenden, och ser känslorna som bevis på att omvärlden är på ett visst sätt. Exempelvis; "Jag känner mig sviken, så personen måste ha svikit mig!", eller, "Jag känner mig ensam, det är nog ingen som tycker om mig".

Samtidigt är det inte så många som tycker det är konstigt att ens armar och ben rör sig, av orsaker som är helt kemiska, mekaniska och inte alls "något annorlunda", som hjärnan och "jaget" oftast upplevs som.

Ja, det går att förändra hur du känner med droger, men det tar inte ifrån dig din identitet. Du kan exempelvis, genom att använda droger, helt ta bort din medkänsla för andra. Men drogerna tar inte bort dina minnen av orättvisor, och dina erfarenheter.

Ett problem med att tänka med sina känslor, är att man blir beroende av de saker som får en att känna på sätt man gillar. Oavsett om det är droger, relationer eller annat, så kommer du aldrig att kunna känna dig "bra" av dig själv. Endast drogen, relationen, eller vad det nu än är som du hängt upp din självkänsla på, kommer att få dig att känna dig hel.

Märk väl, att bara för att man inte behöver andra för att må bra, så betyder det inte att man blir en självisk, egocentrisk person.

Det jag menar, med att må bra med sig själv, är att göra sitt bästa utifrån ens samvete, att veta att man gör det bästa för sig själv och för andra, och att kunna acceptera motgångar utan att ge upp. Det innebär också, att våga se sina dåliga egenskaper, acceptera dem för vad de är, och att kunna jobba runt dem.

Lägga alla ägg i en korg

Ibland har man inte så mycket att hänga sitt hopp på. Då blir man väldans glad när det verkar som att någon av ens förhoppningar bär frukt. Dock kanske förhoppningen bara är trevlig, och inte alls menar något så storartat och långvarigt som man hade hoppats på. Kanske är förhoppningen inte alls ens trevlig och fri från baktanke utan har helt annan agenda, men man hänger ändå kvar vid hoppet för man får åtminstone ligga.

Det är det dumt då, att ha alla ägg i en korg, för man blir himla ledsen om det inte går som planerat. För att citera Telly i Kids:

"When you're young, not much matters. When you find something that you care about, then that's all you got."

Undertecknad jobbar hårt på att skaffa flera korgar.

Känslor som fastnar

Jag har en ganska tung känslolagg. Om jag upplever en känsla, eller "atmosfär", så hänger tankebanorna och känslorna kvar rätt länge. Det har säkert många andra märkt. Det märks när man spelat tvspel länge. Första tanken när man ser en maskros är att rycka upp den och se om man hittar rupier, typ.

Samma med film. Jag kollade på en parodifilm med en homie, och efter det skulle vi se en betydligt seriösare actionthriller. Det funkade inte alls såklart, eftersom min hjärna tolkade all dialog som att den hade någon komisk kontext. ALLT blev parodi liksom.

Det är såklart bra på andra sätt, för man kan få bra stämning att spilla över på andra områden, eller matcha ett tankesätt med en situation, som man normalt aldrig skulle ha tillsammans annars.

Jag ska flytta snart t.ex.

Flyttande är bra, allt känns nytt. Nya cykelvägar till jobb eller studier. Nya matbutiker. Nya synsätt på allt. Det får tiden att kännas längre, när man minns tillbaka. Det är som att minnen tar upp ett visst tidsmått i hjärnan. Gör man mycket minnesvärt på en kort tid känns det som att tiden var längre. Normalt händer en minnesvärd grej i veckan kanske, sånt man minns resten av sitt liv, skräp i bakhuvudet. Men, flyttar man, byter jobb, utbildning, utvidgar sin umgängeskrets och intressen, så kanske det man upplever en minnesvärd sak om dagen.

5 x minnesvärda dagar = 5 upplevda veckor, i hjärnans subjektiva tidsmått?

Det nya är bra, hoppas det spiller över på allt, så saker känns lite nytt.

Bloggnamnet anspelar på nivån utav enzymet MonoAmid Oxidase. Personer med höga nivåer av MAO-A bryter ner signalsubstanser i hjärnan mycket fortare, vilket har kopplats till neofili, dvs. intresse för allt som är nytt. Detta har historiskt lett till större utforskande av våran omvärld, men i vår tid leder det snarare till att skaffa iPhone några månader före alla andra.

så ere