Mycket av våldet byggde på två orsaker:
1: I en anarki kan vem som helst anfalla vem som helst, och av fruktan över att anfallas först så gör just många det, de anfallet först. Speciellt i vetskapen om att andra kan göra på samma sätt.
2: Som en utveckling av punkt 1; kommer man med hot om vedergällning för att förhindra sig. För att hotet inte ska vara tomt måste man då hämnas varje brott man utsätts för, vilket leder till en ömsesidig våldsspiral a la Sopranos eller vilken släktfejd som helst.
Tror TED-föreläsaren sa att det var Hobbes som föreslog att det krävdes en övervakande makt som såg till att bestraffa allt kriminellt beteende, och på så vis ta bort incitamentet att anfalla något annan, eftersom bestraffningen skulle vara långt större än den möjliga vinst som anfallaren skulle kunna få.
Dock glömmer man bort att det finns alltid möjligheten att komma undan, och har man väldigt lite är det en risk man är villig att ta. Historiskt sett har våld alltid uppmuntrats av att de inblandade har väldigt litet att förlora, eller lågt värde. Om människor är "billiga" kan man lätt skicka in ett hundratusental i krig och förlora dem.
Genom att höja människovärdet blir personer mycket mer måna om sig själva, vilket tar bort incitamentet att utsätta sig själva för någon sorts risk.
Det är här jämlikhet kommer in, personer som båda har ett mycket bra liv, välställt och väl fungerande, kommer inte vara lika benägna att utsätta sig själva för risken om bestraffning eller vedergällning genom att anfalla någon annan. Om man därtill lägger att båda parter har ekonomiskt intresse av varandra, minskar anfallsincitamentet ytterligare.
Piratsituationen i Somalien är ett bra exempel. Somalier längs kusten levde på fiske, men när regeringen bröt ihop kunde inte kustbevakningen längre hålla borta andra, större fiskefirmor som levde på tjuvfiske. Deras inkomst försvann, och de behandlades illa och t.om. anfölls utav de andra fiskefirmorna. Läget förvärrades av att många fartyg dumpade kemikalier i det okontrollerade området, som gjorde fiskarna och befolkningen sjuka.
Här har man effektivt skalat bort incitamenten att bedriva fredligt fiske (trakasserier, inga fiskar kvar) och att inte anfalla båtar (kontrollerande stat, rädsla för bestraffning, värdering av eget liv).
Kopplar man ihop punkterna är det otroligt svårt att se att sjöröveriet inte har större omfattning!
Ett annat intressant exempel är nedgången i kriminalitet under 90-talet, vilket man kunde koppla till friare lagstiftning kring abort som trädde i kraft på 70-talet. De som begick flest aborter var de ensamstående kvinnor, unga, med dåligt socialt skyddsnät och låg inkomst.
Dessa var de kvinnor som hade sämst möjligheter att uppfostra sina barn, vilket de ofta var medvetna om. Genom att göra det enklare att begå abort gjorde man så att dessa kvinnor inte behövde uppfostra barn i problemsituationer, något som annars bidrar till sociopati och kriminalitet längre fram i livet för dessa barn. Det kan låta hemskt, men genom att införa abort kunde man höja människovärdet, eftersom att färre barn tvingades växa upp oälskade i dåliga miljöer.
jag är intresserad av hur man löser problemen med "anarki" med anarkism istället för ett samhällskontrakt som hobbes med kompanjoner betonar, med definierade brott och straff och andra begränsningar på den annars så tilltalande friheten, är det möjligt?
SvaraRaderaVet inte om människovärdes diskussionen är nått jag håller med om dock. Människovärdet är ju något abortmotståndare väldigt starkt betonar men då med ett etiskt perspektiv som kanske är annorlunda det du talar om. Livet för den enskilda, ett potentiellt liv och egenvärdet i att leva. Att säga att människovärdet är högt därför att det finns färre "brott" kan lätt föra in en på en slippery slope mot att definera ett värdigt liv efter mätbara perimetrar och sen röra sig mot ett så homogent och vad jag tänker mig ganska sterilt nästan mekaniskt samhälle med människor som liknar detsamma, fast vi är kanske för långt på den banan redan nu och det är kanske för sent att stanna upp och tänka efter?
Jag menar inte vad andra uppfattar någons värde som, utan jag menar ens självupplevda värde.
SvaraRaderaIncitament att begå brott är; låg risk att komma undan, eller att man har väldigt lite att förlora om man åker fast.
Tre exempel på brottslingar:
Upplevt självvärde:
En hemlös person med lågt självupplevt värde kan ta större risker eftersom han anser att straffet eller konsekvenserna av sina handlingar inte kommer leda till en mycket sämre levnadssituation (han är redan på botten).
Upplevt själförtroende
En person med uppblåst självförtoende kan begå brott eftersom han tror sig kunna komma undan konsekvenserna. Exempelvis mobbaren där ingen vågar ge sig på honom på grund av att han har överlägsen styrka.
Andra exempel är drogmissbrukare som får vanställd verklighetsbild av drogerna, som folk som begår våldsbrott under inflytande av lugnande droger (tänker inte igenom konsekvenserna).
Upplevd osynlighet:
Litegrand samma som ovan, exempelvis en bankir som förskingrar pengar, han har stor kunskap om systemet och vet hur han ska göra för att spårlöst förskingra pengarna.
Vad jag menar har alltså inte alls att göra med att klassifiera människor, utan att ge alla människor känslan av att de har mycket att förlora gneom att begå brottsliga handlingar.
Detta innebär:
- Självupplevda värdet/betydelsen är hög.
- Möjlighet till insyn från andra är förhållandevis hög. (OBS! Inte samma sak som övervakning!!)
- Social/kulturell atmosfär där folk är rädda för att hamna utanför om de begår brott.
- Social/kulturell atmosfär som gör att marginaliserade personer lätt kan "komma in" och känna sig som en del av det trygga systemet.