Studieteknik

Ibland är det svårt att komma igång att studera, man vet inte hur man ska sålla, eller hur man ska avgöra vad som är viktigt eller inte. Jag funderade lite på det, och kom på att den här metoden måste vara bäst:

"Fraktalmetoden" - ett namn jag hittade på nu, jag tycker namnet passar eftersom metoden går ut på att ständigt fylla ut tomrummen mellan de mest framträdande punkterna, litegrand som hur en fraktal ter sig!

Tanken är alltså, att ständigt gå från övergripande till mer detaljerat, utan att snöa in på detaljer försen man har täckt hela ämnet på den organisatoriska nivån man är på. Dvs, börja inte skriva detaljer om något försen du skrivit alla rubriker på alla områden du ska känna till.

Lägg inte heller för lång tid på något moment, inget moment ska ta längre än 5-10 minuter att skriva. Tar det mer tid så har du snöat in dig för mycket på detaljer.

Fördelen med den här metoden är att du ständigt automatiskt skapar egna målsättningar med dina studier (dvs. att man ska fylla i alla rubriker/korta förklaringar på hela den organisatoriska nivån man är på), dessutom har du alltid med dig maximal översikt över kursen i sin helhet. Alltså, om du skulle behöva sluta studera tidigare än du tänkt dig så har du iallafall med dig maximal kunskap om vad kursen handlade om, i stora drag.

Så, exempel på organisatoriska nivåer för en kurs efter stigande detaljomfattning kan vara:

Teman

- Hitta på egna/sammanfatta rubriker

Rubriker

- Kan vara rubriker från boken eller målbeskrivningen

Underrubriker

- De områden som tas upp under rubriken

Begrepp

- De begrepp som tas upp under varje område

Formler/förklaringar/fackutryck

- Förklarar begreppen

Anekdoter

- Hjälper dig att minnas genom association (det är så vi lär oss, genom att associera saker till varandra!)

Hur mycket man inte minns

Pratade med J häromdagen om hennes far, som är i Indien för tillfället. Kom då att tänka på när jag själv var i Goa, typ vinter 2007. Det var trevligt, men sjuk som jag var, i min CFS/borrelia/vaddetnuänvar så kunde jag inte riktigt njuta fullt ut.

Speciellt ett minne, när vi var i ett vadställe i en å med kristallklart vatten långt ute i djungeln, där vi badandes fick hjälpa till att tvätta elefanterna som hölls på det turistiga djungelcampet där vi bodde.

Bland oss hade vi bland annat Helge Skoog, som med vad vi förstod var hans familj, också spenderade sin semester där på det där turistcampet i djungeln. Inte för att jag visste vem han var då, men pappsen och hans respektive påpekade det ivrigt när vi satt och åt.

Lite kul ändå, att ovetandes ha tvättat elefanter i Goa tillsammans med Helge Skoog?

Speciellt nu när man slaviskt följer hans crazy antics i Halv åtta hos mig på fyran.

Det är lätt att att glömma saker, pratade med en bekant idag om allt dumt man gjorde som tonåring, och jag var verkligen tvungen att anstränga mig för att minnas alla galna fester och dumma idéer man haft för sig. Nu känns det väldigt avlägset. Kanske är det tur det, som ett tecken på att man utvecklas. Men det är för lätt att glömma vad man gjort, hur man utvecklats, jag fick ju anstränga mig för att dra mig indienhändelserna till minnes! Måste börja skriva ner mer vad jag gör.

Den enes rättighet

Den enes rättighet är den andres skyldighet. Något som kan vara värt att komma ihåg innan man utfärdar rättigheter fram och tillbaka...

Ekonomi igen dåråva...

Jag avskyr tre industrier av rent principiella skäl, gemensamt för dessa är att de inte skapar värde, utan bara flyttar omkring det;

1: Reklamindustrin

Reklamindustrin skapar inget värde. Visserligen krävs det viss insats för att visa användbarheten i en produkt, men den mesta reklamen går bara ut på att få ett mentalt fotfäste för en produkt, så vi väljer den över en annan. I processen går en massa pengar åt till att skapa en opinion.

2:Lottoindustrin

Lotterier flyttar bara pengar fram och tillbaka, i processen går det åt pengar till marknadsföring, flådiga casinos eller bara ren tillverkning av lotterna. När jag kollar på trisskrapet varje morgon slås jag av hur primitivt det är. Hur fånig programledaren är när han står där och ställer tafatta frågor till den "lycklige". Nu är det inte så att jag aldrig köper lotter liksom, jag förstår spänningen som ligger bakom när man köper en lott (jag gör det säkert en gång i månaden). Men å andra sidan, så förstår jag också tjusningen med alkohol, eller tjusningen med heroin. Det betyder inte att jag tycker att de sakerna är okej för det. Sakerna är dåliga för oss som samhälle just för att de är så lockande för den enskilde personen.

3: Alkohol- och tobaksindustrin.

Det säger sig självt, skulle man beskatta alkoholen efter vad den kostar samhället skulle en flaska vodka kosta 750 spänn istället för 250. Visserligen kan man argumentera att viss alkoholkonsumtion bidrar till ett samhälles kultur, tänk er böljande skotska höglandet och whisky, eller mikrobryggerier i Danmark... Men som med allt gäller det vid måttligt bruk, man kan knappast kalla det som försiggår på gator och torg, hemma i tonårsrum eller parkbänkar för kultur. Eller jo, kan man väl. Men det är kultur att slå sönder en tunnelbanevagn också, liksom.

Klart jag förstår hur alla de här industrierna har sina värden, jag menar, dissar man de här kan man såklart också dissa konstmarknaden, eller filmindustrin, massa saker som inte ger "beständiga värden" på samma sätt som exempelvis ett hus ger. Men poängen är att dessa ska göras med måtta.

Prostaglandiner...

Föga oväntat ser man koppling mellan omega-6-intag och inflammativa sjukdomar:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/omega-6-bakom-svar-tarmsjukdom_3293587.svd

Tror att om man skulle kolla på sambandet även inom andra inflammatoriska sjukdomar så skulle kopplingen vara ännu mer uppenbar. Ett exempel på ett inflammatoriskt sjukdomstillstånd är arteroskleros, som man har sett kan förvärras av intag av rött kött.

Rött kött innehåller arachidonic acid, en omega-6-fettsyra som i kroppen omvandlas till proinflammatoriska prostaglandiner.

Dagens kost innehåller 20 ggr så mycket omega-6 som vi behöver, vilket förskjuter balansen mellan pro- och antiinflammatoriska prostaglandiner. Man kan balansera upp detta, genom att äta mer omega-3, vilket metaboliseras till antiinflammatoriska prostaglandiner.

I krisens spår kommer TV11

Såg för länge sedan, innan ekonomiska krisen, att någon förutsåg att ekonomikrisen skulle se annorlunda ut än tidigare kriser. Vi har kommit att förvänta oss en viss levnadsstandard, ett visst socialt stöd. Så istället för köer till soppköken, förutsåg de att våran generation arbetslösa (främst de unga, utan erfarenhet) spenderar sin tid hemma framför TV:n.

Att så många stannar hemma, arbetslösa, kan vara en av de stora anledningarna att tvkanaler som tv6 och nu tv11 funnit sin publik. Iallafall om man ser lite krasst på det, jag hoppas det inte är så.

En annan kul grej är hur vägglöss och skabb spridit sig på sistone, hade aldrig hört talas om det tidigare, men en folkhälsoexpert kommenterade det med att folk stannar hemma mera, i obäddade sängar, ofta flera personer i sängen medan de kollar på tv flera timmar åt gången. Skabbigt!

Högre lön

Läste idag att i fjol gjorde de stora börsnoterade företagen en vinst på ca 500 miljarder kronor, slår man ut det per anställd blir det 100.000 kronor. Visserligen återinvesteras en del, men vi ser ändå att det finns utrymme för en hel del löneförhandlingar från de anställdas sida.

Ändå sker inte detta.

Pengar, vill jag tänka, är litegrand som energi, den kan inte förstöras, bara omvandlas till andra former.

Nu är detta inte helt sant, för man kan investera i saker som går sönder, eller som förlorar sitt värde direkt. Men vad omvandlas dessa företagsvinster till egentligen? Vart tar pengarna vägen?

Man pratar om de rika, som drar in enorma löner till allmänhetens förtret, men vad händer med deras pengar? Jag tror knappast de lägger dem på hög i en binge som Joakim Von Anka, sådan inställning hade inte gjort dem något vidare bra företagare från början...

Inom fysiken säger man att det finns energi av olika hög kvalitet. Energin går från hög kvalitet, dvs, energi som är lätt att använda eller omvandla till andra former, till låg kvalitet, exempelvis mycket utspridd värmeenergi, som är svår att göra något vettigt utav.

Jämför energin i ett batteri med energin i ett badkar fyllt med ljummet vatten. Batteriet innehåller inte tillräcklig energi för att värma ens hälften av badkaret till ljummen temperatur, ändå kan man göra betydligt mer med ett batteri, än ett badkar med ljummet vatten.

Samma tänk borde man kanske ha inom ekonomin. Visserligen vill man ofta investera i saker av principskäl, men helst bör man undersöka vilka investeringar som gör "pengar av hög kvalitet", det vill säga, värden som varar länge, som kan omvandlas till andra former, och som ger utrymme för nya, intressanta och utvecklande ekonomiska situationer.

Detta rimmar väl med våran miljöpolitik, det vill säga, man vill införa ett effektivt och hållbart system.

Jag är emot alla subventioner som leder till "falsk effektivitet", exempelvis de subventioner som leder till att vi överproducerar mat för att hela tiden ha "fulla hyllor".

Detta är en dålig ekonomisk investering eftersom det skapar produkter utan värde; limpan du köper är inte bara limpan du äter, utan du betalar även för den limpa som ligger längst bak i hyllan på butiken, men som aldrig säljs. Du betalar för servicen att "mötas av fulla hyllor", en falsk fasad av välfungerande, men som bygger på de sätt som vi uppfattar framgång, det vill säga direkt påtagligt, och kortsiktigt.

Menmen, klart man kan drömma och säga "såhär borde det vara". Verkligheten bryr sig inte om vad man tycker om den, den bara är.

Men min uppmaning i korta drag är; "låt oss göra en massa saker, saker som skapar jobb, jobb som producerar produkter, produkter som varar i värde; saker som är bra för oss nu, och som kommer vara bra för oss även i framtiden".