Jimmiepimmie vill sätta folk i finkan, bra eller anus?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sd-attack-pa-oansvar-i-regeringen_6310102.svd

Nu har jag inte fått reda på tankebanorna bakom SD:s uttalande om att de vill höja fängelsestraffen, men ändå, here goes:

Varför har man fängelsestraff?

Som ett incitament till att inte begå brott?

Brott kan, lite grovt, delas in i två kategorier. Känslomässiga brott, som utförs i stundens hetta av uppjagade individer med en historia bakom sig av låg impulskontroll och antisocialt beteende. De är oförmögna att se konsekvenserna utav sina handlingar, och, även om de självklart måste hållas ansvariga för sina handlingar måste brottet ses i sitt sammanhang. Ett fängelsestraff kommer knappast att få den brottslingen att överge sin kriminella bana.

Som ett sätt att säkerställa att farliga individer hålls från samhället?

Kostnaden för att hålla en intern på Kumla är 3000 kronor om dygnet. Det motsvarar ca 1 miljon kronor om året. Är det värt det? Hur vet man när en person "slutar" vara farlig? Klart att vissa brottslingar, som våldsbrottslingar, pedofiler och personer med hög återfallsfrekvens bör hållas undan samhället. Men alla de som är kriminella på grund utav att de inte haft några lagliga alternativ i sitt liv, de som hellre vill leva hederligt?

Som ett sätt att omvända farliga individer till mer produktiva samhällsmedborgare?

Fängelse har, med rättvisa, anklagats för att vara kriminalitetsskolor, där mer erfarna interner lär upp och rekryterar nya till gängverksamhet. Fängelsestraff ställer individer utanför samhället och gör dem mindre kapabla att anpassa sig på ett produktivt sätt. Samma sak med böter. Nu säger jag inte att alla böter är verkanslösa, men en arbetslös narkoman som får en skuld på många tusen kommer knappast kunna betala av den, utan hamnar i en skuldsituation som hindrar dem från att styra upp sitt liv.

För att det är "rättvist" att kriminella ska få ett straff?

Både böter och fängelsestraff lär inte den kriminelle några som helst kunskaper eller färdigheter som får dem att vilja eller kunna ändra sin kriminella bana, tvärtom. Visst kan det "kännas" rättvist att låta dem sitta bakom lås och bom under några år, men vad gör de om de kommer tillbaks till samhället som elakare, slugare mer inbitna kriminella?

Gör ett tjugoårsstraff ett brott mindre lockande än ett tioårsstraff?

Båda är rätt abstrakta koncept, och en person i färd med att begå ett allvarligt våldsbrott funderar nog inte på det.

Jag menar självklart inte att man bör avskaffa vare sig fängelsestraff eller böter, men man måste känna till de svagheter som båda strafformerna dras med, samt att de är extremt ineffektiva för att avstyra en del brott.

Jag menar att straff bör inte vara baserade på vad som känns "rättvist" för de utsatta, utan vara baserade på vilka insatser som har störst chans att omvandla de kriminella till funktionella, produktiva medlemmar av samhället.

För individen är brott en personlig fråga, men för samhället är det en ekonomisk. Brott kostar enormt mycket tid, lidande och pengar för samhället, och precis som jag resonerat med vården i tidigare inlägg så måste man ibland strunta i vad som till ytan verkar "rättvist" och se på vad som är effektivast i att maximera antalet produktiva, välmående och välfungerande medlemmar utav samhället.

Det är bra om det är rättvist, men bättre om det blir gjort.

Ilskan var stor hos allmänheten i den mellanstora amerikanska staden. Orsaken var att nyheten om att ett antal hemlösa med missbruksproblem skulle, helt gratis, få lägenheter och social hjälp som gick ganska långt i att förse dem med allt de behöver, som mat och pengar till omkostnader.

En av de tillfrågade frågade sig, vad missbrukarna gjort för att förtjäna detta, när en ensamstående flerbarnsmamma som har tre jobb för att få pengarna att gå ihop inte får ett dugg från staten.

En bekant till mig själv var lika upprörd när han fått höra att papperslösa invandrare ska få utökade rättigheter till gratis vård i Sverige. Han sade något i stil med att det var orimligt att dessa ska fri vård medan Agda, 78, nekas ägg till sin frukost för att hennes pension är för dålig.

Vad man måste veta, för att förstå resonemanget bakom, är vad alternativkostnaderna är.

Alternativkostnaden är en ekonomisk term som står för precis vad det låter som; kostnaden att inte göra något.

Alternativkostnaden i första fallet är de kostnader som man åtar sig att betala, när hemlösa utsätts för olyckor på olika sätt. Det första exemplet handlade om att missbrukare skulle få gratis lägenheter och uppassning. Alternativkostnaden är kostnaden de akutbesök de kräver för att överleva.

Livet som hemlös är hårt, de använder ofta rusmedel som medför svåra skador på både nervsystem, lever, praktiskt taget hela kroppen. Lägg därtill de svåra frakturer som ofta blir följden när de faller på fyllan. I ett exempel beräknade man kostnaderna för en hemlös som ofta besökte akuten till följd av fallskador på fyllan. Han hette Murray.

Man beräknade att Murray kostade staten 1 miljon om året. Räknat i dollar.

Det hade alltså varit en stor besparing bara att anställa en sjuksköterska på heltid och lägga in honom på avdelning året runt, jämfört med årskostnaden han genererade för staten genom sina besök. Att ordna lägenhet och uppassning några gånger om dagen var rena fyndet i jämförelse.

Självklart måste man komma ihåg att människor är rationella på sitt egna vis, målet ska såklart vara att hjälpa de med kroniska problem, de som inte hjälps av de insatser man sätter in först. Får man mycket gratis genom att inte göra något så är det ett starkt incitament till att inte göra något. Man måste alltså ha en ganska hög tröskel innan man uppnår nivån då man är berättigad till sådana insatser.

I fallet med missbruksproblem kan man exempelvis ha en stegrande straffskala med högre straff, helst samhällsjänst eftersom böter eller fängelse har en negativ inverkan på individens ekonomiska framtid. (Det är svårt att styra upp sitt liv när man har stora skulder i form av böter, vilket är ett starkt incitament till att fortsätta med kriminalitet). Frånvaron från samhället vid fängelsevistelse hämmar individens anpassning till samhället. Även om det är bra att plocka personen bort från en dålig miljö så måste man se till att alternativet är bättre, och många kriminella vittnar om att fängelsevistelser är som "kriminalitetsskolor" där äldre, mer erfarna interner lär upp och rekryterar nya kriminella.

Detta, att det inte alltid är vad som är rättvist som är smartast för samhället, kan vara svårt att greppa. Högern gillar inte tanken på att ge saker åt de som inte förtjänar det, vänstern gillar inte den kalla, beräknande ekonomiska tankegångarna bakom.

Men, att inse och att acceptera att alternativkostnaden till många sociala problem ofta är enorma, kanske öppnar upp för smartare tänk kring sociala frågor.

Jag själv är av den åsikten att sociala investeringar ger hög avkastning, medan alternativkostnaderna är höga. Tanken att låta de i samhällets utkanter stå sitt kast och "inte få mer än vad de förtjänar" leder inte till ett bättre eller mer moraliskt samhälle, och är rent korkat ur ekonomisk synpunkt.

Att Grilla

Med en sol som snabbt går ner bakom hustaken sitter man där, gräsfläckar på benen och huttrar.

Mysigt, med en tiokronors IKEA-filt!

Maten är halvkass tillagad, allting man tar på är kladdigt av köttsaft och färdigförpackad marinad.

Ingen av måltidens beståndsdelar håller sig varm tills allting är klart, och med de usla engångsgrillar alla använder är det knappt någonting som är färdiglagat ändå.

Ens kläder luktar illa efteråt.

Det kommer gräs i maten.

Det fastnar gräs på kläderna.

Går inte ställa flaskor och glas, de bara faller omkull.

Jag ska aldrig mera grilla.

Jag vill inte.

Energi och information

Låt oss säga att vi vill simulera en atombomb. Inte bara våra fysikaliska förklaringsmodeller som skulle krävas för att simulera en atombomb, utan alla de lagar som styr varje partikel involverad i det som utgör en atombomb. Skulle detta då gå att göra, på samma tid som det tar för en atombomb att explodera, med mindre energi än vad som frigörs i en atombomb?

Dvs.Går det att simulera något komplext med något mindre komplext?

Instinkten säger: nej, det går inte. Det går inte att simulera ett avancerat system med ett mindre avancerat system. Information är starkt bundet till fysikens lagar och det system som vi vistas i, eftersom information "är" vårat system. Informationen är elektromagnetisk våg, en massa som förskjuter en annan, eller en elektrisk impuls som fortplantas mellan våra nervceller.

Skulle vi kunna vara en del utav en simulation? Nja, isåfall måste systemet som kör våran simulation vara större, eller åtminstone så är simulationen vi lever i betydligt långsammare än det system som kör oss. (Jfr att det går att rendera en högupplöst bild på en gammal dator, det tar bara längre tid).

Eller:

Det kommer alltid krävas fler moment för att simulera något, än det enda moment när det bara händer.

Tänker mig då, att vi kanske kan uppnå en slags datorkraftsingularitet, när datorkraften inte kan utvecklas mera, som uppnås när beräkningskraften i datorn närmar sig förmågan att beräkna något av samma komplexitet som den energi som krävs för att driva datorn utgör.

Om västvärldens sakteliga omstöpning av arabländerna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gripenplan-till-libyen_6048201.svd

Så var det dags för även Sverige att få prova flygflottiljen...

Sitter och funderar på hur opinionen mot staten förändrats i arabländerna. Läste i en artikel att de fungerat så bra som de gjort hittills på grund av det implicita kontraktet mellan staten och folket: "Folket får inget som helst inflytande, men staten ska se till att alla har jobb".

Vilket fungerade jättebra, iaf under 70- och till viss del 80-talen, då var arabländerna de snabbast växande länderna i världen. Inte konstigt att folk gick med på diktatorstyre då.

Under 90-och 00-talen avtog dock framgångarna för arabländerna, och arbetslösheten sköt i höjden, det implicita kontraktet tappade mark, eftersom att staten inte längre kunde förse sina invånare med arbetstillfällen och en fungerande välfärdsstat. Var arbetena tog vägen vet jag inte, hade varit intressant att veta!

Hursomhelst, många har ju sagt att invaderingen av Irak bara var rena oljespekulationer, men såhär i efterhand kan man se det som fröet som sådde idén om att en demokratisk reform var möjlig även i de hårt styrda diktatorländerna.

USA visade då, och än mer tydligt i fallet med Libyen, att oppositionen kommer att få militärt stöd i de fall staten sätter upp allt för starkt (läs: militärt) motstånd mot oppositionen.

Priset för de militära ingreppen från väst är högt: hundratals miljoner dollar har jag hört nämnas, en summa som säkerligen på kort sikt skulle kunna rädda långt fler liv i mer behövande länder än vad de gör i form av målsökande robotar som slår ut Ghadaffi-fordon.

Men jag tror västvärlden ser det som en investering som kommer ge avkastning; först och främst i form av olja, såklart. Men både Irak och Libyen har en hyffsad mängd intellektuella och infrastrukturella tillgångar som väntar på att utnyttjas på världsmarknaden, vilket är långt ifrån fallet från de mer fattiga områdena, där varje insats är blott ett litet steg av många innan insatserna kan göra skillnad.

Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen, jag har för dålig insikt i hur processen gått till, både i Irak och Libyen. Just a thought.

Gratisbio!

http://www.wired.com/techbiz/it/magazine/16-03/ff_free?currentPage=all

Läser den här artikeln och funderar på allvar hur många gäster man måste ha för att kunna köra gratis film på bio, med obligatorisk godis- eller popcorninköp på säg, 50 kronor, för att täcka kostnaderna.

Har för mig att filmbolagen tog minst 43% av biljettintäkterna eller så, med en minsta summa på, ptja, 30:- per besökare. Men det skulle säkert gå att omförhandla om deras intäkter steg.

Gratis är ju gott, även om det är förpackat i en dyr förpackning av popcorn. Gratis har en tendens att göra oss mindre kräsna med det vi ser. Kanske skulle biograferna kunna ta betalt enbart för de nyaste och mest hypade filmerna, och då inte särskilt mycket betalt?

I kombination med att det blir billigare och billigare att visa film med den digitala tekniken, skulle det öppna upp en mycket större marknad för mindre hajpade filmer, kulturfilmer med smal publik etc. Folk skulle gå på vinst och förlust (iallafall de som har tid, i vårat stressade samhälle har vi kanske inte råd att sitta igenom en halv film som vi inte med någorlunda säkerhet vet kommer vara åtminstone hyffsad).

Ett möjligt problem är väl att man skulle locka till sig folk som var mindre intresserade av filmupplevelsen, att det skulle bli ganska stökigt... Men man kunde kanske kombinera det med något slags medlemsskapssystem, där man är tvungen att hålla rent efter sig, eller betala en medlemsavgift som avskräcker från oseriöst "användande av tjänsten".

Undrar hur det hade påverkat kvalitén på filmer. Det hade säkerligen minskat behovet av reklam. Om vilken bio kan köra vilken film som helst, skulle word-by-mouth-metoden kunna hajpa riktigt smala småbudgetfilmer. Biograferna hade inte behövt förutse vilka filmer som skulle visas månader i förväg, utan med exempelvis nättjänster erbjuda de filmer som efterfrågas mest. Det skulle också öka intresset för gamla filmer (grupper kunde gå ihop om gamla filmer som de vill se på nytt!).

Värdet av det vi inte gör

När jag läser Scott Adams blog påminns jag om en tankegång som jag också ofta haft; värdet av det vi inte gör. Alla våra val kostar pengar. Vissa val kostar mer eller mindre pengar, och ofta betalar vi ett högt pris för en valfrihet som i majoriteten av fallen inte efterfrågas.

Scott Adams drar exempel på hur mycket resurser som hade sparats på att övervaka allting (pengar som vi också skulle sparat) eftersom man då skulle kunna undvika brott, man skulle aldrig glömma bort var man lade saker, olyckor kunde undvikas etc.

Kostnaden för att implementera ett sådant big-brothersystem hade varit otroligt låg i jämförelse med vad man hade sparat, speciellt nu när tekniken är tillräckligt billig.

Dock kommer det inte vara staten som inför detta, vi kommer frivilligt avsäga vårat privatliv för de kostnads- och besvärslättnader det medför. Redan nu har vi lagt ut mycket av vårat privatliv för allmänhetens beskådan (genom sociala nätverk) på grunden av att det är bekvämt.

På samma vis kommer vi offra andra privata områden i besparingssyfte, ett exempel Scott tar upp är hur försäkringsbolag i USA redan nu kan erbjuda upp till 30% lägre trafikförsäkring om man låter installera GPS i bilen som loggar bilens trafikmönster.

Tanken är att man lättare ska kunna bevisa om bilen befann sig i ett riskområde eller gjorde en riskfull manöver då en olycka inträffar.

Det är inte svårt att se hur liknande kostnadsnedskärningar kan dyka upp i andra områden.

Säg att din livsförsäkring blir billigare om du loggar att du varit på gymmet tre gånger i veckan, eller att du går med på test för alkohol, nikotin eller narkotika en gång varje vecka.

Låt säga att det sänkte kostnaden, även om du är brukare, bara för att försäkringsbolaget får bättre underlag att gå på, skulle de inte vara värt att ge upp sitt privatliv inom det området? speciellt när man börjar tänka på hur sällan man utnyttjar det faktum att man har frihet att välja att dela med sig av den informationen?

Faktum är ju att vi redan nu betalar för alla dessa saker, indirekt. Försäkringskostnader bygger ju på de kostnader försäkringsbolaget måste täcka för att vara vinstdrivande, och till dessa kostnader kommer de utgifter de får från personer som behöver täckning av försäkringen.

Jag vet inte själv om jag skulle vilja bo i ett extremövervakningssamhälle, men jag kan definitivt se hur det skulle göra mycket väldigt billigare.